News55
Detta är en sponsrad artikel

Lena Adelsohn Liljeroth: Människor är lata och tur är väl det

Artikelbild
MARKARYD 2015-06-24
Lena Adelsohn Liljeroth
Lena Adelsohn Liljeroth
Uppdaterad: 25 dec. 2018Publicerad: 25 dec. 2018

Vi människor är lata av naturen. Och tur är väl det. Annars hade vi fortfarande styrt plogen efter oxen och burit hem tunga ok med skvalpande vattenhinkar från brunnen. Nöden är uppfinningarnas moder, så tacka lättjan för bröd i butiken och vatten i kranarna.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Men det finns gränser. En god vän påstod att sjukvårdskostnaderna skulle minska radikalt om vi stod på ett ben när vi borstar tänderna…?!

”Att balansera på ett ben ger bra träning, bara ett par minuter om dagen räcker långt. Du anar inte hur många som bryter benet därför att de drabbats av benskörhet”, sade vännen med klädsam upprördhet.

Jodå, jag anar visst och undrar vad som blir nästa knäppa förslag. Att fylla fickorna med stenar för att få lite extra belastning och träning när vi ändå är på väg till jobbet eller hem till vänner. Eller gå upp fem kilo i vikt, det kanske också förbättrar benstyrkan.

Vad är det för fel på hederliga långpromenader, långfärdsskridskor eller skidåkning?
Felet är förmodligen att vi tror att vi måste vara så effektiva jämt. Vi ska ej blott göra en, utan två, helst tre saker samtidigt.

Därför är tidningarna också fyllda med käcka tips som ”passa på att göra sit-ups framför tv-nyheterna” och ”lär dig knipa i busskön”.

Jag tycker själv bäst om att vara ute i naturen och har aldrig riktigt förstått tjusningen i att gå på ett trendigt gym, trampa på step-up-maskinen eller motionscykeln och samtidigt läsa Dagens Industri med dånande musik i bakgrunden.

Men jag har försökt och köpte en period till och med dyra terminskort för att få tillgång till de olika tortyrredskapen. Träningen var nog effektiv på många sätt, men ack så tråkig.

Själen led. Jag längtade till skogen, efter naturens växlingar och dofter, att se fåglar och kanske till och med något vilt. Och att få komma tillbaka, trött i benen men med röda kinder och ett lugnt sinne.

ANNONS

Fast jag måste erkänna att jag inte kunnat låta bli att testa hur det var att borsta tänderna stående på ett ben. Det var svårare än jag trodde. Man är ju inte mer än människa. Nyfiken – och lite lat.

ANNONS