Män som hatar kvinnor - och kvinnor som hatar sig själva

© FLT-PICA Stockholm, Sverige,1997 Foto:Mark Earthy/FLT-PICA Code: 50050

Lena Adelsohn Liljeroth

Annons

Annons

De två första veckorna i januari tillbringade jag i Afrika. Vi ska inte tro att de sociala och politiska skillnaderna mellan hemma och borta alltid är så stora som de geografiska avstånden antyder.

På flygplatsen i Dar es Salaam låg dagsfärska The Standard från grannlandet Kenya som – i en artikel – redovisade märkliga siffror från en hälsoundersökning, som bland annat rörde familj och sexualitet.

      LÄS MER: Läkare har inte en susning om hur man talar om sex

På frågan hur kenyaner ser på kvinnomisshandel inom äktenskapet, uttryckte fler kvinnor än män förståelse för mannens rätt att slå sin hustru, om hon bränner vid maten, vägrar ha sex med honom, ”käftar” emot i största allmänhet, inte sköter barnen ordentligt eller går ut utan att berätta det för honom!

Det skulle aldrig ske i Sverige. Eller …? Frågan har nog aldrig ställts så.

Men för några år sedan gjordes en studie på Södersjukhuset i Stockholm som visade att var tredje anställd på akutmottagningen ansåg att det var kvinnans eget fel om hon blivit misshandlad. Över 200 personer deltog i enkäten!

En professor som forskade i ämnet konstaterade då att ”studien visar att vi fortfarande har mycket att jobba med på attitydsidan”. Ja, det kan man nog säga.

      LÄS MER: Inte förrän år 2062 får kvinnor och män lika pensioner

När jag i början av 2000-talet satt i styrelsen för Alla Kvinnors Hus, ett skyddat boende för misshandlade kvinnor och deras barn, utspelades en hård ideologisk kamp om huruvida våld var en manlig ”egenskap” eller om även kvinnor kunde utsätta andra kvinnor för våld.

Förnuftet kom den gången att segra, i den sorgliga meningen att det skyddade boendet också började ta emot misshandlade lesbiska kvinnor. För den hårda feministiska kärnan i styrelsen var detta ett nederlag och en omöjlighet. Våld var ju en manlig domän!

      LÄS MER: Varför skämt om vidriga saker man ska göra med kvinnor inte är roliga

Redan 1993 antog FN:s generalförsamling Deklarationen om avskaffandet av våld mot kvinnor, som betonar staternas ansvar att driva en politik som syftar till att avskaffa våld mot kvinnor.

Våldet är en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter men kan också handla om kontroll och förnedring. Det handlar om makt. Förstås. Och i maktspelet kan även kvinnor förtrycka andra kvinnor. Som i Kenya – och här!

      LÄS MER: Samtalsrekord till linje för kvinnor

En annan artikel jag läste, denna gång i tanzaniska tidningen The Citizen, uttrycker stor oro för situationen i skolorna när den nyvalde presidenten från årsskiftet utlovat gratis skolgång för alla elever. En självklarhet kan tyckas för oss i väst, men så är inte fallet överallt. Nu väntas en smärre invasion av nya elever.

Medierna i Tanzania är bland annat kritiska mot att politikerna diskuterar betygssystemet för äldre elever, i stället för att ta itu med det verkliga problemet; att det i många skolor inte finns tillräckligt med skolbänkar och att eleverna därför tvingas sitta på dammiga golv, att det saknas kvalificerade lärare och att det råder brist på läromedel.

”Koncentrera er på rätt saker”, manar till exempel ledarsidan i The Citizen. Rektorerna berättar att vissa klassrum som är ämnade för 40 till 45 elever (!) nu tvingas ta emot upp till 130 elever, eller ännu fler.

      LÄS MER: Många barn utan skola i konflikter

Och hemma i Sverige läser jag om kommunala politikers oro för att lärare och skolsalar inte ska räcka till för att ta emot alla nyanlända elever. Enbart i fjol kom över 70 000 barn och ungdomar mellan 1 och 18 år till Sverige. Det blir trångt i många förskolor och skolor.

Världen är stor – men inte så stor som vi tror!

Lena Adelsohn Liljeroth
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons