När blev det trendigt att frysa?

Kläderna var av ylle. Tunga, fula och i murriga färger. Stickade vantar, raggsockor nervikta över pjäxorna. Snön bildade kokor på kläderna. Vi kallade dem så, snökokor. Stora vita klumpar som klamrade sig fast på vantar, skidbyxor och raggsockor.

Fukten och kylan hade trängt in i kroppen efter timmar i snövallarna, och sedan stod man utanför huset och slet loss kokorna, som satt som stora kardborrar på kläderna. Innan man gjort det och stampat av sig snön från pjäxorna släpptes man inte in i farstun och köket.

Vantar och sockor hängdes upp på elementen, droppade smält snö på korkmattan. Dåtidens vinterkläder torkade aldrig riktigt, och när man på morgonen tog dem på sig var de fortfarande fuktiga, ännu tyngre, och man frös redan när man klev ut genom dörren.

      LÄS MER: Du betalar med din hälsa och en dag får kroppen nog

Det var 50-tal, och ännu var det långt till nutidens smarta material. Ännu fanns inga kläder som höll snö, kyla och fukt ute. Ännu fanns inga kläder i flashiga färger och i material där knappt en snöflinga får fäste.

Men man är ju 40-talist, och för oss blev livet bara bättre. Vi kunde flytta in i moderna, varma lägenheter. Skörda välfärdens frukter. Och vi slapp frysa!

När jag lämnade snödrivorna och flyttade till storstan bestämde jag mig för att aldrig mer behöva känna hur kylan får känseln i fingrar och tår att försvinna. Jag skulle aldrig mer frysa.

Men i storstan mötte jag en ny värld. Som ung skulle man ju vara modern. Min jämnåriga kusin gick ut vattenkammad och barhuvud. Alltid. Och tjejen han dejtade hade nylonstrumpor. Jag hade läst att de kunde fastna på benen om det var tillräckligt många minusgrader ute. Jag hade aldrig vågat.

Så kom så småningom de snygga, funktionella, lätta, tjusiga kläderna som fick sportaffärerna att gå en ny vinter till mötes. Man kunde välja bland tusen mössor, byxor och kängor. Och där är vi nu. Trodde jag. Tills jag i Dagens Nyheter läser en krönika av Fredrik Strage. Enligt honom vet alla mellan 37 och 58 år att det är töntigt med mössa.

För sex år sedan var Strage nära att dö av köld under en skidtur med Anna von Hausswolff, berättar han. Redan nu anar jag vart texten och tanken bär hän. Att frysa har tydligen nåt med kultur att göra.

    LÄS MER: En dag förvandlades mammografin till ångest och rädsla

De coola på Strages skola hade varken luva, långkalsonger eller halsduk, skriver han.

Sedan kommer ännu en kulturperson in på banan och gör frysandet än mer creddigt. Strage skriver att kulturskribenten och mössvägraren Annina Rabe på sjuttiotalet både beundrade och fruktade de häftiga i plugget. De emotsatte sig vinterkläder, hade jeansjacka i februari och halkade runt i träskor. Så därför: Annina Rabe bär numera bara mössa om hon befinner sig i Moskva och det är minus 20 grader. Och mest illa berörd blir hon av människor över tio som bär tofsmössa.

Strage fryser hellre än klär sig varmt för att han, påstår han, tillhör generation X. ”Alla som är födda på sextio- och sjuttiotalet vet innerst inne att det är töntigt med mössa.”

Ursäkta mig, men jag fattar ingenting. Är det en femåring som talar till mig? Nej, Strage är 45 år och Annina Rabe 54. Förmerar han sitt kulturella kapital för att han fryser, går utan mössa och aldrig tar på sig långkalsonger?

Jag får lust att tala förstånd med karln.

Varför vill han frysa när han kan slippa?