På kort tid har vi blivit så inkompetenta - hur ska vi klara oss om det verkligen blir kris?

Det händer i vargtimmen att jag våndas över allt jag inte kan. Vad händer om det blir krig eller hungersnöd? Sådant har hänt förr. Hur ska vi klara oss, vad händer med barnen och barnbarnen? I vargtimmen blir små bekymmer stora och stora bekymmer övermäktiga. Visst är det mycket som jag kan. Betala räkningar på […]

Lena Adelsohn Liljeroth

Annons

Annons

Det händer i vargtimmen att jag våndas över allt jag inte kan. Vad händer om det blir krig eller hungersnöd? Sådant har hänt förr. Hur ska vi klara oss, vad händer med barnen och barnbarnen? I vargtimmen blir små bekymmer stora och stora bekymmer övermäktiga.

Visst är det mycket som jag kan. Betala räkningar på mobilen, planera stora kalas, skriva artiklar, köra bilen själv hela vägen till landet (50 mil), leda styrelsemöten och leta upp elektriker om felet inte avhjälps med byte av glödlampa eller propp.

Men om det blir riktiga kriser? Om ICA på hörnan inte längre får leveranser, om fienden står vid gränsen, om elektriciteten ransoneras, om pengar på kontot inte längre kan lösa en akut situation. Vad gör jag då?

      LÄS MER: Därför ska du hitta din datorängel

För bara två generationer sedan vårdades kunskaper som hade traderats under långa tider. Mina mor- och farföräldrar var visserligen födda i storstaden men var som de flesta vid den tiden all-konstnärer; de visste hur man syr kläder, nackar en höna, konserverar frukt och grönt, lagar en trasig cykel eller motorcykel, bygger ett hus och byter fönsterrutor.

På kort tid har vi blivit oerhört kompetenta – och samtidigt så inkompetenta. I morfars rymliga verktygslåda fanns redskap till det mesta och givetvis namn på vart och ett. I dag är det bara proffs som har sådana kunskaper.

Farmor hade i sin tur fyllda kökslådor för allt från korvstoppning till fisk-fjällning. Hon närde sex barn under kriget när farfar låg i beredskap i Norrland. Min pappa berättar att han som tonåring visserligen ofta var hungrig men någon reell kris var det aldrig. Oron, däremot, var en ständig följeslagare.

Nu talas det om ”katastrof” när bussen är försenad, om barnbidraget inte kommer i tid eller om det är ett halvårs kö till en ledig plats i knattefotbollslaget.

      LÄS MER: “Lite regn och kyla är en flugskit i kosmos”

Så, vad kan man göra? Gå kurser i första hjälpen, lära sig fårskötsel och identifiera ätbara växter i skogen, kanske. I de banorna funderade jag och gick därför in på datorn för att googla på överlevnad. Minsann, där fanns det, Svenska Överlevnadssällskapet, bildat 1982 mot bakgrund av forskning som bedrivits inom försvarsmakten.

Det här är dock inget för veklingar och har heller inte mycket med äventyr att göra. På sällskapets hemsida läser jag att det handlar om utbildning, att grundkursen är en dryg vecka lång och pågår utomhus.

Man får lära sig att klara en nödsituation i skog och mark, om vilda växter som föda och medicin, jakt och fiske, göra upp eld, hur kroppen fungerar, bemästra snö, kyla, väta och hunger samt inte minst förhindra stress och smygande panik. För den som inte tycker detta räcker finns påbyggnadskurser.

Till sällskapet hör också gården Ragnarök …

      FLER NYHETER: Mer för dig med livserfarenhet

Det senare gjorde mig starkt misstänksam. Men styrelsen verkar bestå av vanliga, fast ändå ovanliga, människor med stark känsla för naturen. Så, vem vet, kanske blir det nästa eller nästnästa år en veckas tuff utbildning under bar himmel. Uppriktigt sagt, lite frestande är det faktiskt.

Lena Adelsohn Liljeroth
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons