News55
Detta är en sponsrad artikel

Leif Schulman: Tack för musiken och tugget, Jerka!

Artikelbild
Jerry Williams uppträder på Gröna Lund i Stockholm 1966. Arkivbild.
Leif Schulman
Leif Schulman
Uppdaterad: 26 mars 2018Publicerad: 26 mars 2018

I oktober 1963 såg jag The Beatles på Tennisstadion i Stockholm. En historisk kväll på många sätt. Detta var första gången sedan genombrottet som Liverpoolgänget uppträdde utanför Englands gränser. Hysterin var total.

ANNONS
ANNONS

Mest läst i kategorin

Men minst lika vilda publikreaktioner väckte Jerry Williams & The Violents som uppträdde på samma gala. Arrangörerna var osäkra på om The Beatles skulle fylla konserthallen, så man tog det säkra före det osäkra med två garanterade publikdragare: Trio Me Bumba och Jerry Williams & The Violents. Banden hade haft fyra stora Tio i Topp-hits året innan med ”Darling Nelly Grey”, ”Twistin Patricia” med flera. Kvällens konferencier introducerade Jerry med orden. ”Mina damer och herrar, vi har kungen på plats här i kväll.” Spotlighten sökte sig runt publiken. Nyfikenhet spred sig. ”Och här kommer han. Kungen av rock n roll – Jerry Williams!”

Jerry Williams hade sjungit med gitarrgruppen The Violents i bara ett drygt år, men hade redan fått epitetet kungen. En titel han höll under hela sin karriär. En karriär som tog slut i söndags då han efter en kort tids sjukdom dog, 75 år gammal.

Född 15 april 1942 i Solna, döpt till Sven Erik Fernström. Han kallades av polarna för Jerka och utbildade sig till rörmokare, eller ”rörpulare” som det hette på Jerry Williamska. Han hade eget tugg, starkt påverkat av uppväxten i Huvudsta.

Men musiken var amerikansk rock n roll. Little Richard, Elvis Presley, Jerry Lee Lewis och Chuck Berry. ”Chucken” var husgud. Jerry, med The Violents, senare på egen hand och med andra konstellationer, utvecklades mer och mer till en sann underhållare. Han bytte musikstil då och då, men förblev rocken trogen. Just The Beatles genombrott blev en kalldusch.

– Vi hamnade i bakvatten när långhårsbanden slog igenom. Då åkte alla ut på arslet, berättade han för några år sedan i Svenska Dagbladet.

Men Jerka överlevde dem alla. Han fick filmroller och han var med i musikalen Cats. Flera gånger uträknad, men alltid i comeback. En av dessa kom 1989 med låten ”I Can Jive”, som kom att bli något av en signalturlåt för honom.

Jerry Williams var också stolt över sin arbetarbakgrund och var aktiv socialist. 1985 fick han LO:s kulturstipendium. Det blev krogshower, parkturnéer, konserthallar. Det blev så småningom dags för en första farvälturné. Året var 2013, ”Jerry – the farewell tour” åkte runt Sverige inför en fullsatt och entusiastisk publik.

–Man brukar säga att boxare aldrig kommer tillbaka. Men vi som lirar kommer alltid tillbaka, sa han inför den turnéstarten.

ANNONS

Och han fick rätt. Han kom alltid tillbaka. Två år senare hette showen ”Jerry Williams – man måste få lira”. Som den sanna rock n roll-entusiast han var kunde han inte låta bli att lira. Han var en lirare. Och vi i publiken kunde inte låta bli att spisa. Nu är kungen död. Tack för musiken, Jerka.

 

ANNONS