Råd till idrottspampar: Utgå från att sanningen alltid kommer fram

Soccer's world governing body FIFA president Joseph Blatter, right, makes a point during a press conference with departing chairman of the French world Cup organizing committee Michel Platini, left, Tuesday January 12, 1999 in Paris. Blatter said the FIFA will consider holding the world Cup every two years and named Platini as FIFA's new head of development. (AP PHOTO/Michel Lipchitz)

Rättvisans kvarnar mal långsamt brukar man säga. Och det gäller förvisso gentemot mutkolvar i den internationella idrottsvärlden. Men det känns skönt att de ändå mal! Herrar Blatter och Platini är enligt alla rimliga kriterier att döma avslöjade, nedsolkade och gissningsvis föraktade av en hel idrottsvärld. Detsamma verkar vara på väg att gälla för min specielle […]

Björn Eriksson

Annons

Annons

Rättvisans kvarnar mal långsamt brukar man säga. Och det gäller förvisso gentemot mutkolvar i den internationella idrottsvärlden. Men det känns skönt att de ändå mal!

Herrar Blatter och Platini är enligt alla rimliga kriterier att döma avslöjade, nedsolkade och gissningsvis föraktade av en hel idrottsvärld. Detsamma verkar vara på väg att gälla för min specielle motståndare Lamine Diack från Senegal, ordförande i Internationella Friidrottsförbundet (IAAF).

Varför har det blivit på detta sätt?

      LÄS MER: Blatter och Platini avstängda

En första observation är att den internationella högsta nivån verkar vara mest utsatt och att olika former av spärrar släpper för många som väljs till höga förtroendeposter.

Som gammal polis skulle jag vilja påstå att där det finns pengar finns alltid risken för brott. Ju mer pengar ju större risk för detta. Och berörda herrar – för det handlar ju huvudsakligen om män – får vartefter åren går allt svagare spärrar. De tror sig bli oövervinnerliga och immuna mot upptäcktsrisk.

Denna förträngningsmekanism underlättas av en ofta total avsaknad av kontrollmekaniker som oberoende revision, fristående tjänstemannastruktur och självständiga finansutskott. Kongresser saknar ofta skriftlig redovisning i förtid och många delegater drar sig för att gå upp i talarstolar och ställa obehagliga frågor.

När jag var ordförande för Svenska Friidrottsförbundet var det stående intrycket denna påtagliga brist på transparens gentemot nationella förbund. Och herr Diack uppfattade sig närmast som vår Herres ställföreträdare på jorden.

      LÄS MER: Bolt en seger för den rena idrotten

Det är mot denna bakgrund kanske inte förvånande att det krävs fristående aktörer som ”rullar upp” korruptionsskandaler och annan misshushållning. Det skulle inte förvåna mig om fler internationella förbundsledningar har anledning att sova illa om natten!

Den positiva nyheten är att om ett reningsbad genomförs går det att lägga skandaler av denna typ bakom sig. Men det kräver att man går till botten med frågorna. Att uppträda som slingerbult fungerar inte. När väl skandaler börjar spåras går drevet och det är oftast obevekligt om man inte har rent mjöl i påsen. Det skulle kunna uttryckas som ”intet ont som inte har något gott med sig”.

Svensk idrottsrörelse har här en utmaning, nämligen att alltid sträva efter att få fram sanningen också i internationella forum. Det kräver att man har modet att ställa obekväma frågor. Att våga ta en offentlig debatt och att kräva transparenta rutiner vad avser ekonomiska spörsmål. Att inte dagtinga med sitt samvete som en tidigare statsminister uttryckt saken (Torbjörn Fälldin)

Låt mig avsluta med en levnadsregel som Lennart Johansson alltid tutade i mig när jag i fotbollssammanhang hade uppgiften att vara hans portföljbärare i AIK Fotbolls styrelse: Utgå från att sanningen alltid kommer fram!

Björn Eriksson
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons