Var finns samvetet hos våra makthavare?

”Allvarlig skada”? Jo det kan man lugnt påstå.

Den första reaktionen nyheten utlöser är ilska. Men också trötthet. För vi har ju hört det förut. Någon har gjort en prakttavla. Igen. De lär sig aldrig.

Denne någon är oftast en makthavare. Det kan vara en företagsledare, en folkvald politiker, en bankchef, en människa av vilken sort som helst, men en som tror sig vara smartare än sin omvärld.

Personen i fråga tar sig friheter, letar upp smygvägar, regelluckor som går att utnyttja. Det handlar i princip uteslutande om pengar.

Och när fiffel och båg sätts i system kan det bli väldigt lönsamt för den som har initiativet. Alltså kan man som i det senaste aktuella fallet hävda att man som riksdagsledamot har rätt till bidrag genom att påstå att man bor hos sin mamma, trots att man faktiskt bor med sin familj hos sig själv.

Fast exemplen är många fler. Högste chefen tar med sig sin fru på tjänsteresa och sätter hennes omkostnader på reseräkningen. En annan kommer på ett sätt att få sin inkomst på ett konto i Schweiz eller i Baltikum, långt bortom svenska skatteindrivares räckvidd. Någon lyckas bli klassad som arbetsoförmögen (utan att ha minsta handikapp) och flyttar till ett land med trevligare klimat än det nordiska, ett land där svensk sjukpenning räcker långt.

Men faktum är att de där lurendrejarna faktiskt avslöjas allt oftare. Det kan finnas visselblåsare i deras närhet, systematiskt grävande journalister som fått upp vittringen släpper inte spåret, eller så råkar syndaren hamna i strålkastarljuset och synas i sömmarna efter en mindre förseelse och en större historia rullas upp.

I media kallas det för affärer, och det är exakt det det handlar om. Alltså hur man skor sig på andras bekostnad och kan leva sitt liv på en nivå högt över den som borde vara den rimliga.

De är inte så få, de som medvetet och konsekvent ägnar sig åt att dra oss andra vid näsan och ro hem jättebelopp som vi inte har en aning om.

Förrän sanningen avslöjas. Moderaten som ertappades med fingrarna i syltburken meddelar i sociala medier att han förstått att det ser illa ut och att han avgår från sina poster för att inte partiet ska drabbas av hans fusk (en skada som antagligen redan skett).

Det är lätt att förfasa sig över hans och de andra svindlarnas agerande.

Det som är riktigt svårt att begripa, det är att inte lurendrejarna verkar lägga märke till att deras ”kollegor” plötsligt åker dit, mister jobbet, måste berätta för sina barn, hamnar i domstol, får straff.

Nej, man fortsätter glatt på den inslagna banan. Tänker väl att ”mig tar dom inte”.

Medan vi som bara ser på ständigt frågar oss: Hur kan man tro att granskarna ska tröttna? Var finns samvetet? Vet de ens vad ordet moral betyder? Varför lär de sig aldrig?