Detta har träningskritikerna inte förstått

Förutom att gymträningen hjälper till att bromsa mitt lekamliga förfall, fyller timmen på gymmet en för mig viktig social funktion, då jag skriver manus till min fjärde bok, ett extremt ensamt arbete, och även om jag och de många andra seniorerna på gymmet inte dagligen löser de stora världsproblemen, pratar vi om allt möjligt som stimulerar våra knoppar medan vi tränar våra kroppar.

När coronan slog till valde jag att träna på ett utomhusgym, och därför vet jag vid det här laget mycket väl hur ett utomhusgym ser ut och fungerar. Pandemin har ännu inte släppt taget om oss och jag kom häromdagen att tänka på en krönika som Expressens krönikör Johan Hakelius skrev för en tid sedan. Det är tydligt att han inte har förstått hur ett utomhusgym fungerar, eller vad säger ni om: “Utegymmen är ett misstag – hur tänkte byråkraterna?”. Det är en förbluffande oinitierad och spretig text för att komma från den vanligtvis insiktsfulle Hakelius.

Redan rubrikens “Utegymmen är ett misstag” signalerar att han kraftigt ogillar dessa gym, och medan jag mycket väl vet att skribenter i dagens mediabrus måste hitta ämnen som “sticker ut” och “fångar upp” läsare, känns Hakelius attack på gymmen som en pinsamt stor brist på fantasi när det gäller att välja ämne att bygga en krönika på.

En gyllene regel för skribenter lyder “Skriv om ämnen som du kan”, och när den gymhatande Hakelius drämmer till med “Det finns utomhusgym överallt”, är det bara ett exempel på att han saknar kunskap i ämnet. Storstockholm har 2.4 miljoner invånare och 75 utomhusgym, vilket i snitt innebär 32.000 medborgare per gym, en siffra som kraftigt motsäger påståendet “Det finns utomhusgym överallt”. 

Vidare skriver Hakelius “Varför skulle man vilja lyfta tyngder utomhus?”, som ytterligare avslöjar att han inte vet vad han skriver om eftersom det varken finns hantlar, skivstänger eller kettlebells på utegymmen vars utrustningar består av stockar, grova plankor, trädstumpar och stenbumlingar, allt på ett underlag av grus – d.v.s. billigast tänkbara material.

Hakelius fortsatte sin text med “Att träna är, i min värld, som att gå på toaletten. Man måste göra det, men man vill helst göra det i avskildhet”, ord som vittnar om att han aldrig besökt ett gym, eftersom de flesta som gymtränar – vare sig de gör det inomhus eller utomhus – inte vill göra det “i avskildhet”, utan tillsammans med gelikar som mellan övningarna tipsar varandra om matrecept, pratar om problem på jobbet, berättar semesterminnen eller tar sig för pannan över nya lögner från Donald Trump.

De personer Hakelius spydde mest galla över var dock inte de som tränar på utomhusgymmen, utan de han i rubriken “Utegymmen är ett misstag – hur tänkte byråkraterna?” givit det negativt laddade epitetet “byråkrater”, m.a.o. de personer som beviljat anslag till att bygga utomhusgymmen, och min gissning vad gäller hur de kloka byråkraterna tänkte lyder “Fetma beräknas kosta det svenska samhället 70 miljarder per år, och om vi bygger utomhusgym med hjälp av stockar, grova plankor, trädstumpar och stenbumlingar, allt på ett underlag av grus, kan vi säkerligen spara in några av alla dessa miljarder och använda dem i exempelvis äldrevården”.

Nu är vintern snart här, men så länge vädret tillåter kommer jag att fortsätta på mitt utomhusgym, och när jag återgår till att träna på inomhusgymmet ser jag fram emot att få träffa mina trevliga seniorkompisar där igen. Var det någon mer som läst Hakelius krönika? Jag är också nyfiken på att få höra av den vältränade Bertil hur han firade sin senaste födelsedag – den 87:e i ordningen.

“Åh, ni fantastiska män som vet hur man går ner i brygga…”