Att våga konfrontera en vän som tittar för djupt i flaskan och där alkohol har blivit fokus är ofta väldigt svårt och känsligt. Beroendeläkaren tipsar om hur du går till väga.


Mest läst i kategorin
Sommaren står i full blom och tillfällena att dricka alkohol ökar med sommarfester, grillningar och studentavslutningar för att inte tala om semester. Men det kan vara ett väldigt känsligt ämne att ta upp för många, om man upplever att en vän har en osund relation till alkohol.
Kanske märker man att personen blir för onykter ständigt, inte kan gå på middag utan att dricka eller alltid ser till att det finns något att dricka när ni ses.
– Alkoholberoende är inte svart eller vitt utan förekommer på en skala, och kan därför vara svårt att upptäcka. Speciellt om det handlar om mindre alkoholproblem som kanske inte har tagit över tillvaron helt, utan där personen fortfarande sköter sitt jobb och liv i övrigt. Då är det inte alltid lätt för närstående att påpeka något. Man vet inte alltid vad man ska säga och om man säger något kanske det blir dålig stämning, så det vill man undvika, säger Joar Guterstam, till Aftonbladet Hälsa.
Att blunda inför problemet sitter djupt, man vill inte förlora vänskapen och hamna i konflikt trots att det enda rätta förstås att adressera problemet för till slut kanske man förlorar relationen ändå.
– Det är inte ovanligt att man lämnar sin partner eller slutar att umgås med en person som dricker för mycket. Det kan vara väldigt påfrestande med personer som blir för påverkade för jämnan och det kan bli svårt att upprätthålla en relation. Många som söker hjälp för sitt alkoholberoende har fått som ultimatum av sin partner att sluta dricka för annars lämnar den. Då har det ofta gått väldigt långt, vilket är synd.
Det sämsta tillfället att ta upp problemet är förstås när personen är påverkad eller när det finns en massa andra människor i närheten.
Så pratar du med din partner eller vän om alkoholproblem
- Var saklig, förklara vad som har hänt och ens egna känslor kring detta. Det är saker som ens närstående inte behöver känna sig påhoppad av, utan man kan bara konstatera fakta och fråga hur hen tänker om det.
- Undvik att direkt börja ge “goda råd” eller försöka tala om vad personen ska göra. Sådant tenderar att väcka motstånd mot förändring.
- En bra utgångspunkt kan vara att försöka förklara så tydligt och konkret som möjligt vad som har hänt och hur man själv känner inför detta. Till exempel: “När du kom hem i torsdags och var berusad blev jag orolig och ledsen för att vi inte skulle kunna göra X som vi hade planerat.”