Suzanne Axell: "Detta var Dagnys bästa år"

Dagny Carlsson är en av de mest levande människor jag mött. Nyfiken på livet, på allt som var roligt, spännande och glatt, ända till slutet. En sann förebild för oss alla.

Det finns människor man träffar som kommer att stanna kvar i ens hjärta, för evigt.  Så var skånska gräbban Dagny, som i den här månaden i maj 2022 skulle ha fyllt 110 år och som blev min vän.

Drygt tre veckor efter att M/S Titanic förlist 1912 ute på den kalla Atlanten såg Dagny Carlsson dagens ljus den 8 maj. Hon växte upp i Kristianstad och hade tydliga minnen från första världskriget. Hur hennes morbror kom på besök från det tuffa livet i soldatbaracken och hade loppor i kläderna. Det satte sina spår i Dagny från år som var osedvanligt tuffa, när världen stod i brand.

Hon fick göra mycket på egen hand som liten, lärde sig simma, till exempel med hjälp av en egengjord flytväst som hon fixade av ölkorkar hon hittat på stan. Påhittig och självständig var hon. Arbetade på en skjortfabrik, blev kär och gifte sig för första gången i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad, men äktenskapet blev mycket olycklig och Dagny rymde från maken i Örebro som brukade låsa in henne i garderoben som straff. Drygt 162 centimeter långa Dagny var rädd och ledsen.

Men en kväll på Gröna Lunds dansbana vände livet, Dagny träffade Harry och blev kär. Och den här gången höll det i över 50 år. Lyckliga år tillsammans. När Harry dog ville inte Dagny fortsätta, men skrev ändå de odödliga orden: ”Jag satte mig ned och vänta på döden men när den aldrig kom bestämde jag mig för att ha lite lajbans i stället”

Och lajbans blev det, massor! En solig dag i Kungsbacka för elva år sedan hade kommunen bullat upp med en heldag för sina medborgare, Lotta Engberg sjöng och Dagny skulle intervjuas av mig. Det blev en fullträff, publiken låg och vred sig i bänkraderna av skratt när Dagny svarade på mina frågor, på det sätt som var hennes eget.