Att äta på tåget är ett spännande lotteri...

Äntligen fick jag åka tåg! Efter ett par års pandemiuppehåll kändes det riktigt spännande.

Den gamla, fina restaurangvagnen är ju sen länge ett minne man bara kan drömma om. Ofattbart egentligen, så svårt skulle det väl inte vara att hänga på en vagn med kök och kock, på vissa linjer och avgångar.

Men det bästa man kan få uppleva i dag är att bli serverad vid sin plats i 1 klass, där man ju åker förvånansvärt billigt som senior. Måltiden måste beställas i förväg.

Jag åkte på göteborgslinjen, ner på en fredag och tillbaka på söndagen. Det var mitt i ett av sommarens värsta kaos, avgångar var inställda och tågen fick gå långa omvägar. Men fram kom vi, och SJ skötte service och information alldeles utmärkt.

Men maten, alltså. På utvägen: en förfärlig upplevelse med kycklingsallad till förrätt och potatissallad med senig rostbiff till varmrätt. Båda salladerna innehöll en krydda, som jag inte kunde identifiera, men som hade en stickande, unken smak. Nå – smaken är ju olika, så det är väl inte otänkbart att det fanns nån matgäst som gillade det där. Jag gjorde det verkligen inte.

Sen kom revanschen på hemresan: en mycket god bresaola (lufttorkat nötkött) med vitlöks- och morotssallad till förrätt och en generös portion räkor med god Rhode Island-liknande sås och asiatisk rårissallad till varmrätt (se bilden).

Varmrätt är förresten helt fel ord, SJ serverar sen åtskilliga år bara kall mat. Vilket är riktigt trist.

Men räkjoxet var alltså gott. Och några gram ekologiskt Bregott hade man lyxat till det med. Dessertens kaka var också bra.

Vill man ha vin till maten får man numera hämta den själv i bistron. Förr kom tågvärden med vinet tillsammans med maten. Men det är kanske ok, maten hinner ju inte kallna ännu mer medan man vinglar bort till bistrovagnen och tillbaka. Där man också kan förse sig med en drink före maten eller till kaffet, om man vill. Men det finns bara whisky och konjak, ingen vit alkohol. Ett klart minus.

När man förbeställer maten vet man inte vad man kommer att få. SJ kör med sex menyer enligt ett rullande schema. Eller kan man klicka sig fram på datorn till vad som serveras på varje avgång? Jag har inte lyckats hitta nån sån funktion. Och det låter väl avancerat…

En sak har i alla fall inte blivit sämre sen de gamla restaurangvagnarnas tid: utsikten genom tågfönstret. Den är fortfarande det bästa med de rullande restaurangerna!

Den goda rätten (ovan). Och den inte alls goda (nedan).