Eldsjälen som såg mammors förmåga att förändra

– Jag känner ödmjukhet inför att människor orkar leva positivt under svåra omständigheter. Människor som sätter andra framför sig själva och delar med sig. Varje dag blir jag tagen över den styrkan och förmågan, säger Ingrid le Roux.

Det är strax efter lunch en vanlig fredag och Ingrid le Roux är tillbaka i sitt rum på Philanis huvudkontor efter att ha undersökt akut sjuka barn på förmiddagen. Vid en ålder då de flesta har valt att trappa ner, arbetar hon heltid åt den organisation som hon startade 1979 i Khayelitsha, ett av Kapstadens mest utsatta områden. 

– Jag blir sällan trött, och det ger mig kraft att fortsätta när jag ser att undernärda barn bli starkare. Det blir aldrig hopplöst, och vi får gång på gång uppleva att kvinnor och mammor förändrar sina liv. Det bär oss. 

Philani betyder ”att bli frisk” på det sydafrikanska språket Xhosa, men för barn som föds i Khayelitsha är mat varje dag, rent vatten, sanitet och sjukvård ingen självklarhet. Alltför många överlever inte sina första fem år, då barns hälsa är som mest skör. Ingrid le Roux menar att det, trots att Sydafrika idag är en demokrati, finns en ekonomisk apartheid som binder människor i fattigdom.

– Det är ett stort svek mot den svarta befolkningen. Tillgången till sjukvård är bättre, men kvaliteten är inte i närheten av den vård jag får genom min privata sjukförsäkring. Inte heller skolorna är bra i utsatta områden, vilket gör att utan ekonomiska resurser kan inte barn nå högre studier och ta sig bort från fattigdom. Det är en stor sorg.

Att leva och verka i hela samhället

Ingrid le Roux kom till Kapstaden i slutet av 70-talet. Valet att bosätta sig i hennes mans hemland under rådande apartheidregim, var inte enkelt.

– Sydafrika är dynamiskt och komplext med fantastiska människor. När vi kom hit var det lätt att fastna i ett totalt vitt samhälle, men att leva isolerade var inget alternativ. 

Viljan att bidra till förändring och vara en del av hela samhället gjorde att Ingrid le Roux engagerade sig i en mobil läkarmottagning i Crossroads, ett område förbjudet för vita och där det under 1980-talet pågick våldsamma protester och polisvåld. Där och i Khayelitsha mötte hon utsatthet och såg kvinnornas kamp. Många flyttar från landsbygden för att hålla ihop familjen och bo med sina män. Andra kommer ensamma. Med hög arbetslöshet och behovet av mäns skydd för trygghet blir makten över livet liten; många blir gravida, drabbas av hiv och står ensamma.

”Det var mina gymnasielärare som uppmuntrade mig att söka till läkarlinjen, och det är jag väldigt tacksam för. Det är ett fantastiskt yrke, att få möta patienter, förstå symtomen, arbeta med problemlösning och kunna hjälpa.”

Mentormamman stöttar mammor

Idén bakom mentormammorna bygger på att nå ut med hälsovård genom hembesök. Mentormamman följer gravida kvinnor och sedan barnets utveckling från nyfödd upp till fem år. Hon lär ut om preventivmedel, amning och kost – och fångar upp undernäring och sjukdomar i tid. Men mentormamman är också en mentor, som förstår och är där, så att små men livsviktiga förändringar som ansökan om barnbidrag eller ett hiv-test blir verklighet.

– Vi rekryterar mammor som har visat att de kan ta hand om sina barn i en svår miljö. De måste ha en förmåga att lyssna, vinna förtroende och möta sina klienter och kollegor med omsorg, respekt och utan pekpinnar. Det är inget lätt arbete. 

Idag består Philani av fem hälsokliniker, 22 förskoleklasser, ett väveri och en tygtrycksverkstad samt 300 mentormammor i Khayelitsha och Östra Kap. Gåvor är och har varit avgörande för arbetet. Act Svenska kyrkan har varit ett stöd under många år.   

– Act Svenska kyrkan är en väldigt respektfull partner, som lyssnar på önskemål och ger oss utrymme att arbeta efter våra förutsättningar i den här miljön. Det ger oss trygghet och är en stor del av alla fina resultat.  

Att få ta ett steg i taget, anpassa och förbättra arbetssättet har idag landat i en metod som vetenskapligt visat att den förbättrar hälsotillståndet hos kvinnor och barn. Mentormammor finns i både Etiopien, Eswatini och Egypten. I Khayelitsha ser Ingrid le Roux ett arbete som måste fortsätta, samtidigt som samhället blir allt våldsammare. Pandemin har urholkat tryggheten ytterligare och det slår hårdast mot de som redan är utsatta.

– Jag är stolt över att vi har kunnat ge så många människor en trygg försörjning. Det betyder oerhört mycket i den här miljön. Vi hjälper kvinnor och mammor att få utvecklas och få en inkomst, och det är det som behövs för att långsiktigt minska fattigdom. 

---