Hela denna artikeln är en annons

Sol-Britt, 73: ”Jag hade ingen aning om att benskörhet var ärftligt”

Trots att Sol-Britts föräldrar hade varit drabbade av benskörhet hade hon ingen aning om att sjukdomen kunde vara ärftlig. Idag vet hon bättre. Här är Sol-Britts berättelse och hennes råd om hur man bäst vårdar sitt skelett.

News55

73-åriga Sol-Britt Sundvall började för knappt 20 år sedan känna hur hon drabbats av något som liknade en växtvärk i ben och höfter. Sol-Britt trodde att det kunde vara något reumatiskt och gick till husläkaren hemma i Ängelholm som skrev ut en remiss för sjukgymnastik.

– Sjukgymnasten sade att det inte var något fel på mina muskler, men att det var något som inte stämde med mitt skelett, berättar Sol-Britt.

Vid nästa läkarbesök begärde hon remiss för en skelettundersökning. När röntgenbilder och mätresultat skickades tillbaka till husläkaren tyckte denne att det ”såg väldigt bra ut”. Tyvärr såg husläkaren fel. 

Några månader senare kom Sol-Britt i kontakt med en specialist som gav henne diagnosen osteoporos – benskörhet –  och en behandling sattes in omedelbart. Specialisten upptäckte att Sol-Britt hade brist på vitamin-D, vilket också hade påverkat hennes skelett negativt. 

      TEST: Får du i dig tillräckligt med kalcium? Testa dig här

Ärftlighet avgörande faktor

Idag, 17 år senare, har Sol-Britt lärt sig det mesta om sin sjukdom. Hon vet bland annat att kvinnor är mer sårbara än män då de generellt sett har tunnare skelett. Då båda hennes föräldrar hade osteoporos vet hon också att sjukdomen till viss del är medfödd.

– Jag var dåligt upplyst och tänkte inte på ärftligheten förrän jag själv fick min diagnos, berättar Sol-Britt.

– Därför är det viktigt att man även upplyser sina barn, menar Sol-Britt.

Precis som Sol-Britts föräldrar får många sin diagnos alldeles för sent. Inte sällan kommer diagnosen först efter att man har ramlat och brutit en arm eller skadat höften. Många osteoporosfrakturer skulle ha kunnat undvikas genom sjukdomsinsikt och förebyggande åtgärder. 

Motion istället för benbrott

Osteoporos och åldrande går ofta hand i hand, men om man sköter om sitt skelett kan man minska risken att drabbas av de frakturer som sjukdomen orsakar. 

Motion ökar benmassan och ger starkare muskler som kan skydda mot frakturer, men effekterna av motionen försvinner snabbt. Därför är det viktigt att hålla sig aktiv regelbundet, bra träning kan vara att promenera, dansa, vandra, springa, gå i trappor och träna aerobics. Om du tror att du ligger i riskzonen för benskörhet, eller tidigare drabbats av en fraktur, bör du tala med en sjukgymnast om vilken belastning på kroppen som är lagom för just dig och med en läkare om vilka mediciner som förebygger sjukdomen. Det kan även vara klokt att begära en remiss till en så kallad bentäthetsundersökning.

      TEST: Ligger i riskzonen för benskörhet? Testa dig här

Rätt kost spelar en viktig roll

Att dagligen äta kalciumrik kost som mjölk, yoghurt, ost och keso är ytterligare ett sätt att vårda sitt skelett. Även solsken bidrar i förlängningen till ett starkare skelett då detta hjälper kroppen att producera D-vitamin som i sin tur gör att den kan ta tillvara på det kalcium som finns i vår dagliga kost.

Idag finns även läkemedel och receptfria läkemedel med kalcium och D-vitamin som behandlar och förebygger kalciumbrist och D-vitaminbrist för dem som har svårt att få i sig kalcium via kosten eller som vistas för lite i solen.

Kalcipos och Kalcipos-D mite är två av dessa. Skillnaden mellan de båda är att Kalcipos-D mite förutom kalcium också innehåller D-vitamin. Kombinationen kalcium och D-vitamin är naturligt fördelaktig.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.