Denise Rudberg om livets förgänglighet: "Jag höll på att dö"

Författaren Denise Rudberg, 51, har släppt hela 34 böcker under de senaste 20 åren. Hon är en av våra mest etablerade författare med en stor och trogen läsarskara. Böcker som ”Väninnan”, ”Jenny S” och ”Storlek 37” är några av verken, men hon har även släppt ungdomsserien ”Baristas”, Marianne Jidhoff-serien samt serien ”Kontrahenterna” om tre unga kvinnor under andra världskriget.

Privat är hon en strukturerad person som tränar pilates fem gånger i veckan och hon gillar ordning och reda.

 – Barnen är lite äldre, jag har haft ett rätt stort, eget ansvar över dem tidigare och kört rätt hårt. Jag tycker det har varit tungt att vara ensamstående med det ansvaret men nu är de vuxna och man har liksom ett kvitto på att de funkar.  De har fått jobb, har får bra betyg och det handlar om att de nu nått någon form av självständighet och man kan våga släppa mer. Efter att jag kände det så tänkte jag, nu kan jag jobba hur mycket som helst.

Denise har varit tvungen att vara väldigt effektiv med sitt skrivande, när barnen var små hade hon begränsat med tid och fick lägga in en högre växel.

– På riktigt, vad gör folk som skriver en bok per år? Jag jobbade nätter och helger när barnen var mindre. Inte så bra men jag hade inget val. Jag har också blivit bättre och mer effektiv på det jag gör. Jag är en mycket bättre skribent idag än vad jag var för 15 år sedan.

Författaren har väldigt lätt för att skriva och behöver sällan krysta ur sig text. Däremot behöver hon jobba koncentrerat och hon behöver också tid för sig själv, det är nämligen där hon hittar energi.

– Jag är inte supersocial. Det var jag mer när jag var yngre. Jag tycker inte det är så kul att mingla runt på fester, jag har mina vänner jag vill ha. Jag har en mättnadskänsla på den sociala utvidgningen och det kommer en del socialt med jobbet men sedan vill jag gå hem och stänga dörren.

Denise tränar fem dagar i veckan. Hon går på en pilatesform som kallas Megaformer där ett pass är 50 minuter samt är ute med hunden ett par timmar varje dag.  Träning har alltid haft en stor plats i hennes liv.

– Det har jag mer tid att göra nu. Det hade jag inte för tio år sedan, jag blir bättre på att skriva och får bättre fokus. Jag fick diskbråck efter graviditeterna och hade väldigt ont i ryggen och man planerade att operera men jag började med den här träningen i stället och nu kan jag typ sova på ett stengolv. Jag är helt bra i ryggen.

Denise har ett kontor nära hemmet dit hon går för att skriva. Med fyra halvvuxna barn därhemma är det en nödvändighet för att få ro.

– Det är min man Henriks barn Hubert och Adrian också som finns hemma förutom mina egna två, Calle och Lovisa. Det är skithärligt men det är sex personer och kan vara lite svårt att hitta sinnesro att skriva.

Författarlivet är ett ensamt jobb som Denise har bedrivit de senaste 20 åren och det trivs hon bra med. Hon har med tiden insett vad hon behöver för att få kraft och energi.

– Jag får inte energi på det vanliga sättet, genom att träffa eller jobba med folk. Jag får energi när jag får sitta för mig själv. Det har jag upptäckt med åren, det visste jag inte om mig själv heller tidigare. Trodde att jag var en sådan som skulle fylla på genom att gå på fest. Däremot har jag mina kompisar jag pratar med varje dag, det är möten och samtal med agenten och med vänner. Nej, jag saknar inte alls kollegor på det sättet.

Denises böcker är ganska olika och rör sig i olika genrer och stilar, men det är något hon känt sig trygg med, även om förlaget alltid sagt att det kanske inte är det bästa draget.

– Nyckeln till att jag lyckats är att jag vågat prova nya saker för det har utvecklat mig som författare och person. Däremot måste man vara tydlig vid införsäljning och i kontexten, vad är det folk förväntas läsa av mig nu. Men med sina egna plattformar så är det också ganska lätt att nå ut med information.

Hon är gift med sin Henrik sedan 2019 och paret har varit tillsammans i tio år. Hon kände till honom sedan tidigare, de har umgåtts i samma kretsar men aldrig riktigt träffats och pratat. De sågs däremot varje morgon på samma frukostcafé, började en dag prata med varandra och upptäckte att de hade många liknade beröringspunkter.

– Men jag förväntade mig nog att han var något helt annat än den han visade sig vara. Jag trodde att han var en framgångsrik finanssnubbe som sket i barnen, det är klart att hans ex-fru vill lämna honom. Men det visade sig vara helt fel. Han är världens mest närvarande pappa och inte alls ”finansig”.

Hon är i sitt livs bästa form och har inga åldersnojor, däremot har hon blivit medveten om sin dödlighet och är noga med kost och rörelse.

– Eftersom jag aldrig varit i en sådan bra form som nu, så upplever jag inte direkt de fysiska krämporna och jag är försiktig, om jag blir förkyld vill jag inte börja träna en dag för tidigt. Jag är livrädd för att åka på en hjärtmuskelinflammation till exempel. Jag vill verkligen inte dra på mig någon bestående skada men sådant sket jag fullständigt i när jag var yngre.

Författaren är noga med att varje år gå på hälsokontroll och hon gör hormonutredningar.

– Jag är lite om och kring mig med min och hälsa och det är nog ett ålderstecken i sig. Jag har också varit allvarligt sjuk och har stor respekt för att inte hamna där.

Denise drabbades av utomkvedshavandeskap för flera år sedan och det hann gå ganska långt, tre månader in i graviditeten, innan det upptäcktes att hon drabbats av åkomman och det blev snabbt allvarligt.

– Jag höll på att dö när det brast, jag hade spiral men den hade åkt ner så jag förstod inte att jag var gravid. Jag gjorde ett gravtest och man såg att jag haft ett missfall utan att jag vetat det men det kändes som jag fortfarande var gravid men man sa att det kan kännas så.

Hon var fortfarande gravid fast fostret växte utanför livmodern, det satt på hörnet av livmodern och då är risken stor att man kan förblöda så hon var väldigt nära att inte överleva. Det blev en akut operation och efter det har hon blivit väldigt medveten om livets förgänglighet.

– När jag rullades in på operationsbordet tänkte jag, nu stryker jag med. Och efter det vill jag vara så noga som möjligt med att stämma av med kroppen, jag är väldigt försiktig.

Framtiden är utstakad. Om hon orkar hålla det här tempot i tio år till kan hon sedan dra ner på takten och släppa en bok per år.

– Men det kanske blir för tråkigt, jag har ingen aning men tio år till kör jag på.