Statliga näringslivsfiaskon som kostat skattebetalarna miljarder

Statliga Vattenfall lade en rejäl bomb under sommaren 2013 när de gick ut med att de tvingats till nedskrivningar på närmare 30 miljarder kronor där omkring hälften, 15 miljarder kronor kom från köpet av holländska Nuon för 97 miljarder, fyra år tidigare, en brutal värdeminskning för de svenska skattebetalarna. Då stod det klart att fiaskot redan kostat aktieägarna 37,5 miljarder kronor och vd:n fick avgå.

En av kritikerna, som idag är minister, var Per Bolund som då var Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson. Han dömde ut fiaskot som en följd av “regeringens dåliga affärssinne som svenska folket nu får stå för kostnaderna för”.

Då var det borgerlig regering och den som fick bära hundhuvudet i medierna var den dåvarande centerpartistiska partiledaren Maud Olofsson då hon var ordförande i Vattenfall, när Nuon köptes. Bolund KU-anmälde även Maud Olofsson för hennes hantering av affären. Senare kunde TV4 publicera ett internt dokument som visade att statsminister Fredrik Reinfeldt godkänt affären

Fiaskot ledde snart till att Vattenfall delade upp sig i två delar, en inriktad mot Norden, och den andra delen, inriktad mot övriga Europa.

I det andra näringslivsexemplet som vi lyfter fram hamnade Maud Olofsson i skottgluggen även här. Detta när det visade sig att den svenska och danska postens sammanslagning till Postnord visade sig vara en rejäl förlustaffär. Hon representerade den svenska regeringen när sammanslagningen ägde rum 2008. Då var planerna storslagna och Postnord skulle blir Nordens största logistikföretag med 45 miljarder kronor i omsättning.

Danskarna “glömde” nämligen bort att berätta att den danska postmarknaden i Danmark skulle störtdyka när de danska myndigheterna gick över till digital post, skrev Aftonbladet i en ledare då. Detta gjorde att 3000 danska brevbärare blev av med jobbet, som kunde räkna med tre årslöner vid uppsägning. Därmed saknades det miljarder i postens kassa vilket ledde till att danskarna ville att svenska skattebetalare skulle stå för den största delen av notan. K-G Bergström konstaterade kallt i en krönika i Expressen att Danskarna lurat skjortan av svenskarna.

Centerpartiet försvarade sig med att det var Posten som själv tog initiativet då de kommit fram till att de var för små i den nya tuffare internationella konkurrensen.

Postaffären kostade dock inte svenska skattebetalare alls lika mycket som Nuon-skandalen, men under åren 2010-2017 delade Postnord ut 3 miljarder kronor till sina ägare, vilket är en lika stor summa som den danska regeringen bad om från svenska och danska skattebetalare för att rädda verksamheten.

Det sista bolaget i vår genomgång är SAS. Det skandinaviska flygbolaget hade, liksom övriga flygbranschen, redan ett magert börsfacit innan coronapandemin. Under 2009 och 2010 sköt staten in totalt 2,4 miljarder kronor i två nyemissioner. Statens aktiepost i början av millennieskiftet var värd knappt 3 miljarder kronor. När emissioner dras bort och utdelningar tas med var aktieposten värd -1,3 miljarder kronor, en nedgång på 4,3 miljarder kronor, skrev DI i maj i fjol.

Alla vet vi vilken katastrof som pandemin har inneburit för flygtrafiken och SAS aktie har rasat i källaren. Bolaget blöder pengar varje dag och då staten är den största aktieägaren kan de inte bara lämna skeppet. Det senaste kvartalet gick bolaget 2 miljarder kronor minus (resultat efter skatt). Hur mycket är det värt att rädda SAS är en fråga som många ställer sig. DI skrev vid årsskiftet att det finns en risk för en nyemission om året utvecklas sämre än väntat. En av världens största investerare, Warren Buffett har å sin sida dragit av plåstret och sålt sina aktier (i andra flygbolag).  Pandemin har också gett en besvärlig situation för SAS som polisanmälts av danska myndigheter för att inte vara tillräckligt snabba på att återbetala kunder för inställda flygresor. Efter inställda flygningar under våren i spåren av corona har flera resenärer fått vänta i flera månader för att få tillbaka sina pengar.