Elfving: Så är det att leva som senior i Stockholm

Så här låter debatten:

”Stockholm är avskyvärt att leva i!”

”Stockholm är en av världens lyckligaste städer!”

Jag skulle vilja vrida på frågan lite och fråga: hur är Stockholm att leva i – eller besöka – för seniorer?

Som infödd stockholmare kan man både le och lipa när man följer debatten, som startade på kultursidorna men har blivit en snackis i vida kretsar.

Det började i DN där serietecknaren Mats Jonsson sa att han blev folkilsken av att bo i Stockholm. Samma tidnings reporter Kristofer Ahlström fyllde på och rasade över att behöva snubbla över fyra elsparkcyklar på väg till jobbet. Sen tilltog vindstyrkan snabbt, när kulturchefen Björn Wiman konstaterade att ”det är avskyvärt att leva i Stockholm” och gav exempel som ”biltunnlarna, där adrenalin och aggressioner kokar ihop till en vedervärdig brygd redan före klockan sju på morgonen” och ”människorna som trängs och knuffas på gatorna, som inte ser en i ögonen och släpper igen dörrarna i ansiktet på den som kommer efter” m.m. Och sen var det igång, överallt, kulturknuttar älskar en sån här debatt.

Som till stor del förstås styrs och påverkas av vem man är själv. Och då kan det ju vara intressant för oss som vistas på News55 att fundera över hur hemskt eller härligt det är i huvudstaden för seniorer?

Jag ringde upp några stycken.

Tidigare landshövdingen Ulf Adelsohn, nybliven 80-åring, blir direkt upprörd:

-Stockholm är en av världens lyckligaste städer! Människor är vänliga, på bussen, på krogen, i affären. Stockholmare är inte snorkigare än andra. Men möter man snorkighet, kan det ju också bero på hur man är själv.

Ulf Adelsohn har varit både borgarråd och landshövding i Stockholm. Vilket är hans bästa minne? Svaret kommer blixtsnabbt:

-Mitt stoltaste ögonblick är när vi startade Lugna Gatan 1994. Ett projekt för att hindra så många ungdomar som möjligt att hamna i kriminalitet.

Är det lugna gatan i stan i dag, 27 år senare, när du är ute och promenerar eller cyklar på kvällarna?

-Ja, jag är inte rädd. Och att det t.ex. skulle ske fler skjutningar här i stan än på andra håll är alldeles fel. De skjuter varann varje dag på andra ställen: i Gävle, Örebro, Göteborg, Malmö osv.

En som vacklar lite i inställningen till Stockholm är Ann Hedberg Balkå, distriktsordförande i SPF Stockholm:

-Här finns ju ett enormt utbud av kultur, teater, sång och musik, även för äldre. På minussidan måste man uppmärksamma att Stockholm bara har bara 2% av riksdagsledamöterna – medan seniorerna i regionen är 22% av väljarna!

Den enda på stockholmsbänken i riksdagen som är från Stockholm är veteranen, församlingens äldsta ledamot, Barbro Westerholm, liberalerna, 88 år. Hon gillar stan!

-Jag bor i ett flerfamiljshus. Alla hejar och frågar hur man mår och är beredda att hjälpa till om det behövs.

-Kranskommunerna har jag sämre koll på, men här inne i stan finns det en härlig blandning av butiker och grönområden, bl.a. Och transporterna i Stockholm är ju enormt välutvecklade.

Barbros smultronställe i Stockholm är Gärdet och Djurgården. Riktiga oaser!

Ska hon peka på något som borde förbättras, så är det äldreomsorgen:

-Det är inte alls bra att de som behöver hemtjänst tvingas möta olika personer hela tiden.

Barbro Westerholm kommer inte att vara den äldsta ledamoten och en av dem som kämpar hårdast för äldres rättigheter mer än ett år till, fram till nästa val.

-Jag ska avgå. Jag jobbar hellre vidare mot åldersdiskriminering från andra plattformar – pensionärsorganisationerna, exempelvis – än sitter och tuggar på ändlösa möten i riksdagen.

Barbro är född 1933. Själv är jag 42:a. Har alltså upplevt Stockholm sen mitten av förra seklet. Minns cykelturer med pappa till Brunnsviken för att meta abborre, mjölkaffärerna där vattnet rann ner längs fönsterrutan, lastbilarna som kom med kol till eldningen, det enorma utbudet av småbiografer: bara där vi bodde i innerstan hade vi sju (!) småbiografer inom en radie av några hundra meter – och mycket annat.

Inget av det där finns i dag. Men jag älskar 2000-talets Stockholm, med alla dess fel och fördelar.

Bristerna är inte fler här än på andra håll. Och dem får vi hjälpas åt att jobba bort.

Alla är välkomna till Stockholm. Som är långt bättre än sitt rykte.

Vad tycker du?