A-
A+

Dags för Akademien att lyfta in världen?

Edwidge Danticat, Jamaica Kincaid och Ngugi wa Thiong'o. Arkivbild.
Edwidge Danticat, Jamaica Kincaid och Ngugi wa Thiong'o. Arkivbild.
LitteraturTT

Jamaica Kincaid, Adonis och Ngũgĩ wa Thiong'o är några av de utomeuropeiska författare som ständigt är Nobelpristippade. Blir 2021 året då den nya Akademien öppnar priset mer mot världen?

Annons

Annons

Marie N'Diaye efter att ha vunnit Frankrikes främsta litterära pris, Goncourtpriset. Arkivbild.
Marie N'Diaye efter att ha vunnit Frankrikes främsta litterära pris, Goncourtpriset. Arkivbild.

Bara fem Nobelpris har gått till afrikanska författare, det är ett faktum som brukar upprepas inför en av litteraturvärldens största högtidsstunder. Även Svenska Akademiens Anders Olsson beskrev förra året det stora fokuset på västerländska författarskap som en brist, i en intervju med TT.

Men Akademien har nu börjat ta mer systematisk hjälp av expertis på andra språkområden. Det väcker förhoppningar inför framtiden, menar Birgitta Wallin, redaktör för tidskriften Karavan som lyfter litteratur från hela världen.

Det visar väl att man har sett att det behövs. Det är också väldigt svårt att få överblick över världens all litteratur så att söka hjälp hos dem som har förstahandskunskaper är en god idé, säger hon och fortsätter:
För det är ingen brist på bra författare. Och om man ser tillbaka är det så otroligt få från världen utanför väst som har fått det. Det vore på tiden.

Utmanande villkor

Birgitta Wallin har själv tre favoriter som ofta nämns i förhandsspekulationerna, hon hoppas att Jamaica Kincaid, Adonis eller Ko Un ska få priset.

Jamaica Kincaid har ett sånt suggestivt språk, hon har en helt egen stil med sina omtagningar. Hon har placerat Karibien på den litterära kartan på ett personligt vis. Med skärpa visar hon fram den koloniala historien och dess efterverkningar, och hon skildrar relationer på ett förbluffande djärvt sätt, speciellt mor-dotterrelationen.

Birgitta Wallin lyfter även fram Edwidge Danticat, som är ung men "lyckas fånga in historiens smärtpunkter" och Maryse Condé från Karibien, samt Adonis från Syrien. Han har länge betraktats som en av de största arabiska poeterna och man kan även se honom som en länk mellan den muslimska världen och väst.

Hans storverk, trilogin "Boken", liknar inte något annat. Och han är gammal, han har fyllt 90*, säger hon.

Även 83-årige kenyanske Ngũgĩ wa Thiong'o börjar bli till åren, och hans betydelse för afrikansk litteratur lyfts ständigt fram – bland annat av författaren Tsitsi Dangarembga.

Han har fortfarande en chans att få priset, som Chinua Achebe borde ha fått. Men generellt är villkoren för afrikanska författare, särskilt svarta afrikanska författare, utmanande på grund av en rad kulturella och ekonomiska skäl. Det är ofta svårt för dem att ägna den tid och energi som behövs för att kontinuerligt producera på höjden av sin förmåga, säger Dangarembga.

Annons

Annons

Afrikansk diaspora

Trots att en ny, vital afrikansk litteratur nu växer fram, och förlagsindustrin i länder som Nigeria börjar få ett större fokus på skönlitteratur, har afrikanska författare fortfarande svårt att göra sig gällande globalt, menar Tsitsi Dangarembga.

Berättelser är fönster till symboliska världar. Och på grund av hur världen är strukturerad i dag i det västerländska imperiet, anses den symboliska världen som frammanas i afrikanska berättelser ofta ha mindre värde, säger hon.

Dangarembga ser Nobelpriset som betydelsefullt för afrikansk litteratur, för att det betonar vikten av afrikanska författares verk för världen och deras egna samhällen. Det ger också litteraturen en större publik och författarna ett kreativt andrum.

Christina Kullberg, professor i fransk litteraturvetenskap på Uppsala universitet, framhåller även hon Ngũgĩ wa Thiong'os stora betydelse. Men hon har en annan favorit: Marie N'Diaye, som är född i Frankrike med senegalesiska rötter.

Det är svårt med diskussionerna kring utomeuropeisk litteratur och att vi fortfarande diskuterar så mycket i form av nation eller språk, säger hon och fortsätter:
Marie N'Diaye är estetiskt jättespännande, och har ett sätt att närma sig frågeställningar som vi förknippar med utomeuropeiska författarskap: som migration och rasproblematik. Hon skriver om det indirekt, nästan i en Gustave Flaubert-tradition.

Rörlig litteratursyn

Kullberg poängterar att Nobel lutade sig mot en litteratursyn likt Goethes, där en god författare ansågs kunna göra sig gällande oavsett nationell kontext. Det är ett perspektiv som i dag ifrågasätts i forskningen om världslitteratur, menar hon.

Det verkar som att Akademin försöker arbeta i den riktningen men samtidigt erkänner att man är begränsad och partisk, för att vi alltid bedömer saker utifrån vår horisont med den uppväxt och den läsning vi har formats av, säger hon.

En sådan diskussion tycker hon är viktig, mindre för representationens skull och mer för vad den säger om hur vi ser på litteratur. Och apropå en bredare, mer rörlig litteratursyn för Christina Kullberg fram en annan kandidat.

Linton Kwesi Johnson, det är ett författarskap som har haft en otrolig kulturell betydelse. Det är en muntlig litteratur, med koppling till dub och reggae, som på senare år har fått ett mycket större erkännande.

Fotnot: Adonis är 91 år.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

390kronor

Vår Premiumtjänst fyller ett år – det firar vi med ett kanonerbjudande! Du får ett helår för endast 390 kronor.