A-
A+

Därför får ingen svensk ekonomipriset

Den då favorittippade professor Paul M Romer vid New York University fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2018. Han är som forskare på ett amerikanskt elituniversitet ett typexempel på mottagare av priset. Arkivbild.
Den då favorittippade professor Paul M Romer vid New York University fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2018. Han är som forskare på ett amerikanskt elituniversitet ett typexempel på mottagare av priset. Arkivbild.
EkonomiTT

Den typ av spetsforskning som krävs för att få ekonomipriset till Alfred Nobels minne är svår att bedriva i Sverige, enligt professor Daniel Waldenström.

Vi är tvåa eller trea på alla bollar, säger han.

Annons

Annons

Ekonomipriset är en viktig morot för forskare verksamma inom ämnet, enligt Daniel Waldenström, som är verksam vid Institutet för näringslivsforskning. Han jämför det med OS-guld för en idrottare.

Ett sådant här pris bidrar till produktiviteten för hela fältet. Man slöar inte till när man fått sin fasta tjänst och kanske nått det bästa universitetet. Ekonomipriset hjälper till att skapa ännu en nivå att nå upp till, säger han.

"Vi har en självcensur"

Men med professor Assar Lindbecks död i augusti förra året försvann mycket av hoppet om en svensk som mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne.

Ja, det skulle jag absolut säga. Vi har inte svenskar som är med på den nivån, tyvärr, säger Daniel Waldenström.

Han nämner Stockholmsprofessorerna Lars E O Svensson och Torsten Persson som två teoretiskt möjliga pristagare för deras forskning kring inflation respektive politisk ekonomi.

Men jag tror också att det sitter ganska långt inne att ge priset till svenskar. Vi har en självcensur där, säger Waldenström.

Att Sveriges universitet numera har svårt att alstra pristagare hänger enligt Waldenström samman med att landet är för litet och inkomstnivåerna för låga.

Vi har inte lönerna för att göra detta, säger han.
Vi har inte de drivkrafterna för svenska forskare. Det krävs förutom en hög intellektuell nivå även oerhört mycket arbete. Men i Sverige är det tufft att jobba 70 timmar i veckan när du har en förväntan att bidra till familjeliv och träffa barnen och så. Det gör att man inte gärna satsar den tiden, tillägger han.

Annons

Annons

"Tvåa eller trea på alla bollar"

I stället blir Sverige som forskarland vad Waldenström beskriver som "ett efterföljande land" – särskilt på USA.

Det gör att vi alltid är tvåa eller trea på alla bollar. Så länge vi följer efter dem kommer vi aldrig vara vid fronten. Deras idéer kommer vid deras lunchbord eller seminarium, där vi inte är med. Vi ser detta två eller tre år senare, i en uppsats eller vad det kan vara.

Att skapa en egen svensk eller europeisk agenda för forskningen är samtidigt svårt, bland annat då ett viktigt mått på framgång är att publicera sig i amerikanska tidskrifter.

På sajten Ekonomistas, där Waldenström är verksam, pågår som vanligt spekulationerna för fullt inför det att årets pristagare ska pekas ut på måndag. Alla som läser sajten kan rösta på en lista av kandidater presenterad av ekonomerna bakom sajten.

Waldenström tror att årets vinnare finns med på listan.

Ja, det måste jag säga. Det är troligt, väldigt troligt.
Namnet på de som har fått priset de senaste tio–femton åren har funnits med på våra listor – det har bara varit något enstaka undantag här och där, tillägger han.

Orsak och verkan

När han resonerar kring sina egna favoriter väljer han att fokusera på de pådrivande forskarna inom så kallad ekonometri. Lite slarvigt uttryckt handlar det om som statistiska metoder för studier av arbetsmarknaden som tog ett språng i sin utveckling i slutet av 1980-talet och början på 1990-talet.

Tungviktarna inom området är Joshua Angrist vid Massachusetts Institute of Technology (MIT), Guido Imbens vid Stanford och Donald Rubin vid Harvard.

Vi kallar det ekonometri, det vill säga att statistiskt beräkna orsak och verkan, säger Waldenström.
De har fört fram fronten ganska kraftigt och introducerat metoder för att göra experimentliknande analyser i samhällsvetenskapen som gör att vi kan fastställa orsakssamband.

Enligt Waldenström har deras arbete påverkat även andra samhällsvetenskaper och deras metoder.

Nätverk och jämlikhet

Hubert Fromlet, affilierad professor vid Linnéuniversitetet, tar varje år fram en lista över egna favoriter – men också vilka han tror faktiskt vinner priset.

Joshua Angrist finns med på den också, högt upp. Men Fromlets favorit är Daron Acemoglu, vid MIT, med forskning inriktad på ekonomisk historia, tillväxt och politisk ekonomi.

Det är en extremt duktig ekonom, väldigt övertygande, säger Fromlet.
Han är duktig på att titta på historisk utveckling och han kan också modellera bra, tillägger han.

Andra som ligger bra till på Fromlets lista är Chicagoprofessorerna Marianne Bertrand, med fokus på jämlikhetsfrågor och arbetsmarknad samt finanskrisexperten Douglas Diamond.

Han nämner även nätverksforskaren och sociologiprofessorn Mark Granovetter vid Stanforduniversitetet som en tänkbar vinnare av årets pris.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

390kronor

Vår Premiumtjänst fyller ett år – det firar vi med ett kanonerbjudande! Du får ett helår för endast 390 kronor.