Den åtalade: Jag var tvungen att göra det

– Allt tyder på att det är två slumpvis utvalda offer, säger åklagare Britt-Louise Viklund.
– Allt tyder på att det är två slumpvis utvalda offer, säger åklagare Britt-Louise Viklund.
BrottTT

I nästan 16 år efter dubbelmorden i Linköping gick den nu åtalade Daniel Nyqvist under radarn. Men polis och åklagare anser inte att han medvetet hållit sig undan, utan har levt i ensamhet och självmedicinerat med folköl.

Annons

Annons

Polisens bild av Daniel Nyqvist, som erkänt dubbelmordet i Linköping 2004.
Polisens bild av Daniel Nyqvist, som erkänt dubbelmordet i Linköping 2004.
Han har levt i sin sociala ensamhet och gått ut sent på eftermiddagar och kvällar till en affär för att köpa ett tvåpack folköl för att dämpa sin ångest, säger Henry Jansén, inspektör vid grova brottsgruppen i polisområde Östergötland som hållit i förhören med mannen.

Åklagare Britt-Louise Viklunds uppfattning är att den åtalade i princip självmedicinerat med folköl.

Henry Jansén säger att Daniel Nyqvist i förhören har haft svårt att uttrycka sig och berätta vad som hänt.

Det blir korta svar på enkla frågor.

Men direkt när förhören med den åtalade inleddes i juni erkände han. Han berättar att han inte brydde sig om att borsta tänderna innan han vid sjutiden på morddagen tog bussen in till stan.

Jag gjorde inte det eftersom jag ändå skulle dö eller åka fast den dagen, säger han.

Dna i mössa avgörande

I polisförhören framkommer också att den då 21-årige Nyqvist kände sig tvungen att mörda två personer för att få frid i sinnet. När han hade stigit av bussen, som han tagit från hemmet strax utanför Linköping, gick han genom stan och fick på Åsgatan syn på pojken.

I korta och ibland ofullständiga meningar berättar han vad som hände.

Det gick som på automatik. Jag såg pojken. Jag anföll med kniv och sedan en kvinna. När jag tittade upp hon stod som en isglass där. Hon sade ingenting. Jag sprang fram och högg henne med, säger han.

Sedan sprang han därifrån. På vägen kastade han sin mössa, där polisen hittade dna, i ett tidningsställ. Mössan var länge polisens viktigaste pusselbit i förundersökningen, och tack vare dna-spåren lyckades man till slut knyta Daniel Nyqvist till dubbelmordet.

Annons

Annons

"I ett töcken"

I förhör berättar Nyqvist att han mötte flera andra personer på vägen till brottsplatsen, men han tyckte att de var för stora.

De kunde kanske ha försvarat sig själva eller också var det jag som var för feg.

Före dubbelmordet hade han haft sömnsvårigheter och tänkt att han måste döda två personer, tankar som han avfärdat. Men den här morgonen skedde allt automatiskt tills han anföll pojken bakifrån och knivhögg honom. När kvinnan sedan kom knivhögg han henne också.

Att han just attackerade dem var en slump.

Jag har aldrig träffat någon av dem förut, säger han.

Knivattackerna skedde utan att han yttrade ett ord.

Jag hörde ingenting i alla fall, säger han och tillägger:
Jag gick ju omkring som i ett töcken.

Till paradiset

Daniel Nyqvist berättar att han använde en butterflykniv som han köpt på en marknad i Polen, där han varit på semester tillsammans med föräldrarna.

Efter morddagen flöt hans dagar ihop och han pratade inte med någon om vad som hänt. Han hade inget jobb, men några perioder med daglig sysselsättning.

Bilderna i polisens platsundersökning visar en sliten, gardinlös och spartanskt möblerad lägenhet. En säng, en dator, ett soffbord och en tv är allt han har. I köket finns inget matbord, bara några kartonger.

På polisens fråga om hur det har känts inombords att leva med det som hänt uttrycker Nyqvist, nu 37 år, en viss medkänsla.

Jag tycker synd om offren. Men jag var ju tvungen att göra det. Ju mer åren går, desto mindre tänker man på det.

Hans svar på varför han dödade de två personerna:

För att komma till paradiset när jag dör.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons