"Det fanns en viss oro när det drog i gång"

Landets begravningsverksamhet sköts på de flesta håll av Svenska kyrkans församlingar. Arkivbild.
Landets begravningsverksamhet sköts på de flesta håll av Svenska kyrkans församlingar. Arkivbild.
CoronavirusetTT

Skräckbilder över överfulla bårhus och kö till kremering i Italien spreds i pandemins början.

I Sverige bestämde sig ansvariga för landets begravningsverksamhet att hanteringen av de avlidna måste bli så bra som det bara går.

Annons

Annons

Annons

Annons

Min uppfattning är att man hittills har klarat det, även om det varit ansträngt på vissa ställen i landet, säger Eva Årbrandt Johansson.

I december 2019 började hon den helt nyinrättade tjänsten som Svenska kyrkans begravningssamordnare. Bara ett par månader senare bröt coronapandemin ut, som satte både henne och den svenska begravningsverksamheten på prov.

I Sverige är Svenska kyrkans församlingar ansvariga för begravningsverksamheten med undantag för i Tranås och Stockholm, där kommunen är huvudman. Ansvaret inkluderar bland annat att stå för allmänna begravningsplatser, lokaler för förvaring av avlidna, kremering, gravsättning och lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Bli sjuka

Det har varit en utmaning. Det fanns en viss oro och rädsla när det drog i gång, för att de som arbetar med verksamheten skulle bli sjuka själva. Samtidigt har jag känt ett otroligt lugn och stor trygghet i att det här kommer man att klara, för det här kan man, säger Eva Årbrandt Johansson.

Hennes roll består bland annat i att samordna kontakten mellan huvudmännen, och under pandemin att utforma råd för hur begravningarna ska skötas. Det blev en stor utmaning eftersom rutinerna kring exempelvis hantering av de avlidna såg olika ut i regionerna.

Ingen visste ju riktigt vad som gällde, och för en och annan som jobbar nära kistorna har nog det känts oroligt, säger hon.

Annons

Annons

Varit tufft

Hon betonar det goda kamratskap hon uppfattat att det funnits mellan de anställda, att man ställt upp på varandra för att se till att verksamheten ska kunna skötas på ett värdigt sätt. Samtidigt har det varit jobbigt ibland.

Jag kan bara föreställa mig hur vissa medarbetare haft det, som fått ta hand om många avlidna. Jag tror att det har varit ganska tufft, även om det är det här man jobbar med.

Eva Årbrandt Johansson är av uppfattningen att de flesta av oss bara utgår från att begravningsverksamhet ska fungera – att det ska finnas tider, och att kremering och gravsättning blir av. Samtidigt har en tanke slagit henne under pandemin:

Om vi inte klarar det här, då finns det ingen annan som gör det. Det finns ingen annan organisation som kliver in och styr upp det här. Det måste fungera, vi måste ta hand om våra avlidna. Det måste man göra i ett land som Sverige.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons