A-
A+

Etikettsbrott att kritisera ovaccinerade på iva

Att sjukvårdsanställda kritiserar en viss patientgrupp är extremt ovanligt, enligt medicinetikern Gert Helgesson.
Att sjukvårdsanställda kritiserar en viss patientgrupp är extremt ovanligt, enligt medicinetikern Gert Helgesson.
CoronavirusetTT

Det är mest ovaccinerade som i dag vårdas på sjukhus med covid-19 - något som fått frustrerad sjukvårdspersonal att reagera med ilska.

Men att sjukvården kritiserar en viss patientgrupp är extremt ovanligt, säger Gert Helgesson, professor i medicinsk etik, till TT.

Annons

Annons

De allra flesta som vårdas på landets intensivvårdsavdelningar på grund av covid-19 är ovaccinerade, vilket har fått många att reagera. Inte minst bland sjukvårdspersonalen.

Detta hade lätt kunnat undvikas. Det är både tråkigt och frustrerande, säger Kai Knudsen, överläkare på Sahlgrenska sjukhusets intensivvårdsavdelning, till Dagens Nyheter.

Karin Frisell, överläkare på iva på Mälarsjukhuset i Eskilstuna, är rentav arg:

Om man börjar tänka, att om de här patienterna hade gått och vaccinerat sig, så hade de inte legat här. Då blir man allt från arg till deppig, sade hon nyligen till Sveriges Radio.

Att sjukvården uttrycker ilska över en viss typ av patienter är dock ovanligt och går stick i stäv med sjukvårdens annars nästan obrottsliga lojalitet med patienten.

Det är väldigt ovanligt att sjukvårdspersonal förebrår en patientgrupp på det här viset. En grundvärdering i sjukvården är att orsaken inte ska spela någon roll. Man ska få samma vård i alla fall. Inom transplantationskirurgin har det funnits exempel på den här typen av moraliserande tankegångar, att man inte bör ge en ny lever till en alkoholist, till exempel, säger Gert Helgesson, professor i medicinsk etik vid Karolinska institutet.

Vilket ansvar?

En försvårande omständighet är att det finns väldigt många sjukdomstillstånd som i någon mening är undvikbara. Exempelvis storrökaren som drabbas av lungcancer, den överviktige som får typ 2-diabetes, alkoholisten som är i behov av en ny lever, soffpotatisen som drabbas av hjärtinfarkt, eller medelåldersmannen som, mot bättre vetande, extremsportar och bryter både armar och ben.

Listan kan nästan göras hur lång som helst. Vilket ansvar har de för den belastning som deras beteenden innebär för sjukvården?

Jag vet att jag borde träna mer, men det gör jag inte och det har jag inte gjort de senaste femton åren. Nu är jag nästan 55 år gammal och nu börjar det komma ikapp mig. Vilket ansvar har jag? Klart att jag hade kunnat träna mer, men samtidigt har jag haft svårt att förmå mig. Det är inte så att jag inte vill, men det kräver en livsstilsförändring, vilket är svårt. Att ta två sprutor, däremot, kräver ingen större förändring, säger Gert Helgesson.

Annons

Annons

Påverkar andra

Han ser två förklaringar till den hårda kritik dessa patienter får just nu, inte bara från sjukvårdsanställda, utan också av andra, inte minst tidningarnas ledarsidor.

Kritiken från de sjukvårdsanställda tror jag till stor del har att göra med att de tycker att de gjort så stora uppoffringar under pandemin, och så kommer de här som inte ens orkat vaccinera sig, ungefär så.

Den andra förklaringen, säger han, har att göra med att en omfattande smittspridning rimmar illa med de individualistiska val som vi normalt är vana att göra, och vana att få göra ifred.

Om jag blir sjuk, så påverkar det i normalfallet inte någon annans hälsa och hur jag lever mitt liv har inte någon annan med att göra. Så är vi vana att tänka. Men under en epidemi fungerar den här attityden sämre, för plötsligt påverkar ditt val alla andra.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova vårt medlemskap i en månad för endast en krona!