A-
A+

EU:s klimatpaket bäddar för svensk skogsstrid

Tallskog nära Brattfallet i Halgån, Ekshärads kommun i Värmland. Arkivbild.
Tallskog nära Brattfallet i Halgån, Ekshärads kommun i Värmland. Arkivbild.
KlimatTT

Branschorganisationen Skogsindustrierna menar att EU:s skärpta klimatåtgärder kommer att slå orättvist hårt mot svenskt skogsbruk. Men miljörörelsen håller inte med, utan kallar det för "krokodiltårar" från en bransch som är van vid privilegier.

Annons

Annons

Enligt branschorganisationen Skogsindustrierna kommer svenskt skogsbruk att tvingas ta en orättvist hård smäll när EU skärper sin klimatlagstiftning.

Vi träffas brett av mycket i de här förslagen, eftersom vi täcker hela värdekedjan från träd till slutkonsument, säger Anna Holmberg, chef för Skogsindustriernas kontor i Bryssel.

Sex av de tolv lagförslagen som ska minska EU:s nettoutsläpp av växthusgaser, ger enligt organisationens bedömning försämrade villkor och ökade kostnader för Sveriges skogsindustri.

Övervakning och rapportering

Dessutom väntas dagens besked om EU:s uppdaterade skogsstrategi innebära ytterligare bakslag, tillägger Anna Holmberg. Enligt de dokument som har läckt ut i förväg vill EU-kommissionen bland annat skärpa kriterierna för vad som ska räknas som hållbart skogsbruk, och införa nya rutiner för övervakning och rapportering av hur skogarna sköts.

Det ser vi som oroande signaler och förändringar som inte är bra för våra medlemmar, säger Anna Holmberg.

Bland de redan kända lagförslag som Skogsindustrierna betraktar som negativa nämner Anna Holmberg till exempel att mängden koldioxid som binds in i EU:s skogar och marker ska ökas med i genomsnitt cirka 15 procent fram till 2030 – en ökning av det som brukar kallas för kolsänkan.

Eftersom en stor andel av EU:s skogar växer i unionens nordligare delar föreslår kommissionen att Sveriges bidrag till koldioxidupptaget blir större och landar på ungefär 20 procent. Och eftersom det är svårt att öka tillväxten i skogen så pass mycket på bara nio år handlar det i första hand om att minska avverkningen i motsvarande utsträckning.

Man kan säga att här vill kommissionen att Sverige ska ta ett väldigt stort ansvar, medan andra länder, exempelvis Nederländerna, står för en betydligt mindre andel, säger Anna Holmberg.

Annons

Annons

Miljörörelsen vill se mer

Men Carl Schlyter, före detta miljöpartistisk EU-parlamentariker och i dag kampanjchef för miljöorganisationen Greenpeace Sverige, anser inte att fördelningen är konstig.

Det är krokodiltårar. Om man tittar på det med lite perspektiv och tar hänsyn till hur mycket av EU:s skogstillväxt som sker i Sverige, så borde Sverige egentligen öka sin kolsänka ännu mer för att det ska bli en rättvis fördelning, säger Schlyter.

Tillsammans med ett antal andra miljöorganisationer har Greenpeace föreslagit att den totala kolsänkan i EU:s skogar i stället borde ökas ännu mer, till 600 miljoner ton koldioxid per år i stället för kommissionens förslag på 310 miljoner ton.

Flera vetenskapliga rapporter visar att det vore mer kostnadseffektivt att minska avverkningstakten under en tid för att öka koldioxidupptaget. Då ökar skogens roll radikalt både som kolsänka och dessutom som miljö för biologisk mångfald, säger Carl Schlyter.

Biobränslen

Ett annat EU-förslag som Anna Holmberg och Skogsindustrierna ogillar är de skärpta kriterierna för vad som ska klassas som hållbara biobränslen från skogen. Det handlar dels om att vissa områden med extra hög mångfald inte ska användas. Dessutom handlar det bland annat om en begränsning av möjligheten att utnyttja utgallrade träd. Dessa stammar klassas som rundvirke, vilket enligt kommissionens princip om "kaskadanvändning" ska användas till mer långlivade produkter.

Tanken är att man inte ska elda upp sådant som man kan göra mer värdefulla produkter av, och det är logiskt. Men en del av de här stammarna kan industrin inte hantera på annat sätt. Där ser vi en risk att EU ska börja detaljstyra det som virkesmarknaden redan styr här i Sverige, säger Anna Holmberg.

Även här har Carl Schlyter och miljörörelsen en annan uppfattning.

Det mesta vi hugger i dag eldas upp inom två år, antingen direkt som flis, grot eller efter en kort tid som papper. Orsaken till att skogsindustrin får så mycket som de klassar som rester är att man har en helt ohållbar affärsmodell, säger Schlyter.

Färre kalhyggen

Ett av grundproblemen, menar han, är att svenskt skogsbruk till största delen baseras på kalhyggesbruk. Det är en bild som inte alls delas av Skogsindustrierna. I delar som redan läckt ut från EU:s skogsstrategi finns dock formuleringar om att kalhyggen bör undvikas och ersättas av så kallat kontinuerligt skogsbruk, där träd plockas ut efter hand.

Vi får se var det landar i slutversionen, men jag tror att den utvecklingen är på väg nu inom EU. Om ett par decennier kommer folk att titta tillbaka och undra hur vi kunde totalförstöra levande ekosystem i stället för att ha ett hållbart skogsbruk med kontinuerligt växande skogar som tål torka och stormar bättre, och som är mindre känsliga för insektsangrepp och klimatförändringar, säger Carl Schlyter.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Spara 100 kronor på ett helår – ingen bindningstid!