A-
A+

Fabian Göranson gör vardag av forntiden

I första delen av bokserien 'Sveriges fantastiska historia' berättar Fabian Göranson i serieform om forntiden. Pressbild.
I första delen av bokserien "Sveriges fantastiska historia" berättar Fabian Göranson i serieform om forntiden. Pressbild.
LitteraturTT

Fabian Göranson tar sig an hela Sveriges historia i en ny bokserie för barn. Den första delen handlar om forntiden, då människorna först kom hit. Han vill väcka nyfikenhet för hur vardagen såg ut för 14 000 år sedan.

Annons

Annons

'Det svåraste var att få ihop tilltalet och formatet men med det gjort ska det bli roligt att spänna bågen över de senaste 13 000 åren fram till 1900-talet', säger Fabian Göranson. Pressbild.
"Det svåraste var att få ihop tilltalet och formatet men med det gjort ska det bli roligt att spänna bågen över de senaste 13 000 åren fram till 1900-talet", säger Fabian Göranson. Pressbild.

Hur berättar man för barn om forntiden? Det grubblade Fabian Göranson på, när han och förlaget Rabén & Sjögren bestämde sig för att skildra Sveriges historia i serieform. En erfarenhet med hans då sexåriga dotter satte honom på rätt spår: när han gav henne tjugo minuter skärmtid till svarade hon: "hur mycket är tjugo minuter?"

Det är väldigt svårt att mentalt konceptualisera tid för barn. Och om man har svårt att se tjugo minuter framför sig – hur ska man då konceptualisera 13 000 år, och idén om tiden som ett flöde? säger han.

Fabian Göranson valde därför att göra nedslag i historien. Han berättar om fyra familjer: renägarna, samlarna, bönderna och bronsfolket, och hur de levde.

Forntidens vardagsliv

Grodperspektivet är något som Fabian Göranson har använt förut. I serieboken "Drömmen om Europa" söker han under en månads tågluff svar på varför kontinenten har rasat ner i högerextremism och permanent hög arbetslöshet.

Jag tänkte att vad som än händer kommer det lilla att exemplifiera det stora. Jag kommer att kunna beskriva de stora skeendena genom de små händelserna, säger han.

Samma sak tycker han gäller nu. Han utgår från kroppsnära funderingar som: hur bodde man, vad åt man? Han skildrar renjägarna vid lägerelden, samlarna som letar efter ätbara växter och bönderna som odlar sitt vete.

Jag tror att alla barn, och vuxna också för den delen, tänker: hur hade det varit om jag levde då? Allt som inte besvarar den frågan kan man strunta i att ha med, säger han och förtydligar att böckerna inte är tänkta som läromedel:
Jag vill mer väcka nyfikenhet än att ge en fulltäckande bild av forntiden. Det är en ingång och det tror jag räcker när man är i den åldern.

Annons

Annons

Sköldpaddor och pelikaner

Själv hade Fabian Göranson två stora intressen som barn: serier och stora illustrerade historieböcker. Att han kan kombinera sina intressen är en förutsättning för bokserien – den här typen av illustrerad fakta kräver annars stora resurser.

Göranson kastade sig in i researchen, och har lärt sig stort som smått.

Till exempel att vi hade sköldpaddor och pelikaner i Sverige under stenåldern, klimatet var så varmt att de kunde bo här. Jag lärde mig också mycket om vilka ätliga växter som fanns, som sjönöt, en vattenkastanjeliknade sak som hade formen av en fladdermus i skalet. Den finns fortfarande i andra delar av Europa.

Något annat som slog honom var synålens betydelse – utan den hade man inte kunnat leva här under istiden, eftersom den behövdes för att sy varma kläder av pälsar. Han blev också fascinerad av hur man under bronsåldern började använda legeringen av tenn och koppar, metaller som inte bröts på samma ställen.

Så man var tvungen att börja resa och handla. Det var en otrolig globaliseringsprocess, hur metallerna färdades över hela Europa. Det ledde till att man var tvungen att ordna de här resorna som i sin tur ledde till att man skapade större samhällen och hierarkier, säger han.

Ger sammanhang

Vad får då barn egentligen ut av att sätta sig in i historien? Visst finns det praktiska funktioner, som att vi kan dra lärdom av det som har varit, håller Fabian Göranson med om. Men han tycker att frågan är likartad den om vad konst är bra för.

Personligen tycker jag att historien i sig är meningsskapande, att känna att man står på den yttersta spetsen av en historia som är flera tiotusentals år lång, då får man en känsla av sammanhang.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Spara 100 kronor på ett helår – ingen bindningstid!