Filmrecension: Butler flyr dödlig komet

Familjen Garrity prövas hårt när en komet hotar jorden i 'Greenland'. Pressbild.
Familjen Garrity prövas hårt när en komet hotar jorden i "Greenland". Pressbild.
FilmrecensionTT

Kärnfamiljen har bättre odds än planeten i den här apokalyptiska nagelbitaren, som kan passa den som inte har fått nog av plötslig kris och storskalig panik.

Annons

Annons

Det ser illa ut. Verkligen illa, i undergångsrullen 'Greenland'. Pressbild.
Det ser illa ut. Verkligen illa, i undergångsrullen "Greenland". Pressbild.

Tycker du att samtiden har varit för harmonisk på sista tiden? Vore det skönt med lite explosiv eskapism? Kanske något storskaligt som påminner om vad som verkligen är viktigt när krisen kommer?

Vilket annat år som helst hade väl den här Roland Emmerich-kopian (minus någon riktigt lättgillad rollfigur) funkat alldeles utmärkt som pulshöjande tidsfördriv. Men pandemiåret 2020 kan det vara på sin plats med en liten trigger-varning: panikslagna människor som får se sin skenbart trygga verklighet slås i spillror kan ju också uppfattas som lite... tja, inte så himla eskapistiskt i alla fall.

Men med det sagt så är den här jorden-går-under-storyn en elegant samling av genrens alla klichéer, som i snygg specialeffektsförpackning plockas fram i tur och ordning för mesta möjliga chockvärde, nagelbitande och tårknipande situationer.

Det börjar redan i de inledande minuterna då byggherren John Garrity (Gerard Butler) på nåder gör entré i sitt hem där hans avvaktande fru Allison (Morena Baccarin) och deras gullige lille son, med ett tydligt planterat insulinbehov, väntar.

På nyheterna berättas det förväntansfullt om kometen Clark som ska passera jorden och den enda katastrofen som existerar just då är den som nyligen utspelats i den välbärgade kärnfamiljen.

Men skam den frånvarande familjefar som ger sig när Armageddon nalkas. John Garrity samlar ihop sig och sin krisande familj och kämpar filmen igenom för att ta sig till en militärbas på Grönland där en strimma hopp om överlevnad möjligen tycks finnas.

För Clark är givetvis inte lika harmlös som sommarens kometupplevelse Neowise och panik och laglöshet sprider sig när det börjar explodera och massutrotning hotar. Familjen prövas hårt, det är verkligen utmattande att se dem råka ut för den ena hemskheten efter den andra samtidigt som tiden rinner ut – för gott. Det absolut värsta i mänskligheten gör sig påmint, men också det absolut bästa. Mitt i allt obligatoriskt Hollywood-fluff är det faktiskt lite fint att få bli påmind om det.

Annons

Annons

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons