Filmrecension: Dödsdom blir underhållning

I 'Yalda – förlåtelsens natt' måste 22-åriga Maryam argumentera för sitt liv i ett tv-program. Pressbild.
I "Yalda – förlåtelsens natt" måste 22-åriga Maryam argumentera för sitt liv i ett tv-program. Pressbild.
FilmrecensionTT

Som ett skruvat samhällsexperiment – fast lite mer på riktigt. "Yalda – förlåtelsens natt" skildrar ett viktigt ämne, men tappar fart allt för tidigt.

Annons

Annons

Förlåtelse är i fokus i 'Yalda – förlåtelsens natt'. Pressbild.
Förlåtelse är i fokus i "Yalda – förlåtelsens natt". Pressbild.

22-åriga Maryam har dömts till döden i Iran för att hon av en olyckshändelse tagit livet av sin betydligt äldre man. Men enligt iransk lag kan dödsstraffet upphävas om den mördades anhöriga förlåter gärningspersonen.

I "Yalda – förlåtelsens natt" har den här processen blivit till ett tv-program. Tillsammans med sångframträdanden av kända artister, en diktläsande skådespelare och en iransk blandning av Skavlan och Jerry Springer ska en eventuell förlåtelse ske framför tv-kameror. Tittarna kan även sms-rösta om ifall Maryam förtjänar sitt straff eller om hon ska skonas.

När den välvårdade programledaren styr över till reklampaus avslöjas stora hemligheter bakom kulisserna som förändrar hela spelet. De stackars tv-arbetarna sliter för att hålla ihop programmet enligt tidsschemat, och samtidigt få till det lyckliga slut som de flesta önskar sig.

Att låta folket rösta om domen kan tyckas framtidsdystopiskt, påhittat av någon cynisk men överbetald skräpkanalsdirektör, eller antikt. Men liknande tv-program har sänts i Iran tidigare. Hela filmen är inspirerad av "Mah-e Asal", som visades under ramadan i tolv års tid i samarbete med Irans juridiska system.

Regissören Massoud Bakhshi skildrar en värld där extremt patriarkalt förtryck och klasskillnader har lett till huvudpersonens dödsdom. Filmen innehåller gott om kvinnoroller: starka, svaga, auktoritära, lyckade. Tv-produktionen bakom pratshowen kryllar av tjejer som håller koll på kamerorna och styr upp programmet. Könsbalansen är något som regissören själv har berättat att han blev förvånad över när han klev in i en studio i Iran.

Det är en spännande idé och i teorin intressanta rollfigurer, men filmen tappar fart rätt tidigt – om den ens riktigt kommer upp i någon hastighet att tala om. Utdragna pratscener i det som liknar "Idol"-studion lyckas aldrig riktigt nå in på djupet. Bakom kulisserna bråkas det fram och tillbaka. Kameran stannar i konstnärliga vinklar och får rulla, rulla, rulla.

Trots det starka ämnet lyckas "Yalda – förlåtelsens natt" inte uppbringa lika mycket engagemang som frågan förtjänar.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons