Filmrecension: Hormonella tonårsmutanter

Ett gäng tonårsmutanter måste kämpa för sin överlevnad i 'The new mutants'. Pressbild.
Ett gäng tonårsmutanter måste kämpa för sin överlevnad i "The new mutants". Pressbild.
FilmrecensionTT

Superhjältekrafter, livsfarliga attacker – och hormonexplosioner.

Nu tar tonårsmutanter över i "X-men"-universumet. Konflikterna blir därefter.

Annons

Annons

Danielle Moonstar (Blu Hunt) måste lära sig att kontrollera sina krafter i 'The new mutants'. Pressbild.
Danielle Moonstar (Blu Hunt) måste lära sig att kontrollera sina krafter i "The new mutants". Pressbild.

Efter allt snack om pandemivirus kan det till en början kännas lockande att i 1 timme och 34 minuter koppla av till en film där mutationer inte resulterar i snabbare covid-spridning, utan gigantiska demonbjörnar, blixtrande armsvärd och människovargar.

Efter en oförklarlig katastrof där den försiktiga rollfiguren Danielle Moonstar (Blu Hunt) står som enda överlevande, vaknar hon handfängslad på ett hem för ungdomar. Den till utseendet Hogwarts-liknande byggnaden har däremot fler likheter med internatskolan från "Ondskan".

Det är inget muntert hjältegäng som samlas på de dagliga AA-liknande rehabiliteringsmötena med den pedagogiskt svajiga Dr Reyes (Alice Braga). I stället för att tonårsrevoltera med sina krafter, snackar de pubertala ungdomarna om att odla gräs. De mobbar, har självmordstankar, sprejar tags på ståtliga fontäner och leker sanning eller konsekvens i hemlighet.

Förutom den instabila huvudrollsinnehavaren får tittarna lära känna den självskadande gruvarbetarsonen Sam (Charlie Heaton), det undflyende rikemansbarnet Roberto (Henry Zaga) och den av övergrepp traumatiserade Illyana (Anya Taylor-Joy). Gänget känns som hämtat från en kursbok i Psykologi A, vilket inte gör det lättare att knyta an till dem.

"Game of thrones"-stjärnan Maisie Williams gör däremot en bärande roll som den Kristusfruktande Rahne och ligger tillsammans med Hunt bakom filmens största behållning, en vackert skildrad, samkönad, kärleksrelation.

Det rimmar fint med "X-men"-historien, som är en nästan övertydlig liknelse av att komma ut: De kämpar för acceptans, samtidigt som "vanlisar" (och präster i Rahnes fall) önskar att de ska brinna i helvetet. Eller som i "X2" från 2003 när rollfiguren Bobby berättar om krafterna för sina föräldrar och får svaret "Har du försökt att inte vara en mutant?".

Men "The new mutants" lämnar mycket att önska. Tonårsmutanterna måste efter ett tag lägga sina ungdomshyss och existentiella funderingar åt sidan för en kamp på liv och död. Man behöver inte vara någon Professor X för att tidigt lista ut vart regissören Josh Boones försöker ta handlingen.

Rättelse: I en tidigare version av texten förekom en felaktighet i faktarutan.

Annons

Annons

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons