A-
A+

Filmrecension: Kosmisk klasskamp utan riktning

Höghusen i Parisförorten Gagarine ska rivas. 16-årige Youri planerar att skjuta upp sitt hus till stjärnorna. Pressbild.
Höghusen i Parisförorten Gagarine ska rivas. 16-årige Youri planerar att skjuta upp sitt hus till stjärnorna. Pressbild.
FilmrecensionTT

Ung kärlek spirar mellan höghusen i "Gagarine", en förort till Paris där tonåringarna Youri och Diana fantiserar sig bort till rymdens oändlighet. Samtidigt är deras eget universum på väg att rämnas med marken.

Annons

Annons

Diana är en av de boende i 'Gagarine', som också forslas bort när området ska rivas. Pressbild.
Diana är en av de boende i "Gagarine", som också forslas bort när området ska rivas. Pressbild.

16-årige Youri bor i ett höghus i Parisförorten Cité Gagarine. Han drömmer om rymden med en naivitet som tillhör barndomen, eller en mer komplicerad diagnos. Enligt filmens magisk-realistiska logik är det Youri som förvaltar Gagarines själ. Förorten döptes också efter hans namne: Jurij Gagarin, den sovjetiske kosmonauten som 1961 blev den förste människan i rymden.

Youri och hans vänner skramlar bland annat ihop material till en skuggskärm, så att de boende kan kolla på en solförmörkelse medan gatulangarna sköter sina affärer.

Snart landar nyheten att husen i området är giftiga av asbest efter år av misskötsel och inte värda att rädda. Allt ska rivas.

Youris besatthet av rymden tar sig maniska uttryck och han börjar snart designa vad som liknar ett eget rymdskepp i en del av höghuset. Snart upptäcks den av traktens lokale langare (som vill odla annat än zucchini i växthuset).

Rymden och planeterna blir en något klumpig metafor för den segregerade förorten. Youri berättar om hur han drömt om förorter i rymden, att de inte lyser lika starkt som stjärnorna men att de finns där.

Den romska granntjejen Diana (Lyna Khoudri) verkar bli förförd av Youris oförarglighet, men trots två duktiga unga skådespelare är den begynnande romansen märkligt dränerad på passion.

Det är inte helt tydligt huruvida "Gagarine" vill förmedla en kärlekshistoria eller samhällskritik. Det är lite både och, utan att engagera fullt ut i någon bemärkelse.

Eller så vill "Gagarine" skapa en drömvärld som med filmens förmåga till revisionism kan skriva om historien? Att filmen spelades in i det faktiska området innan husen revs skänker en känsla av autenticitet som inte går att ta miste på. Det är uppfriskande att se en mysigare bild av den franska förorten än den hårda och oförlåtande som cementerats genom filmer som "Medan vi faller", "Girlhood" och "Dheepan".

Däremot kan det inte rädda filmens riktningslösa energi. En tydlig konflikt saknas, utöver det annalkande hotet om rivning.

Det finns ändå ingen som försöker rädda Gagarine utöver Youri, som kanske mest skulle behöva prata med någon som har fötterna på Jorden.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova vårt medlemskap i en månad för endast en krona!