Filmrecension: Ny succé för Pixar

I 'Själen' möts Nummer 22 och Joe Gardner i Det stora före. Pressbild.
I "Själen" möts Nummer 22 och Joe Gardner i Det stora före. Pressbild.
FilmrecensionTT

Jazzmusikern Joe ser äntligen ut att få sin stora chans. Men då faller han ned i ett hål och dör. "Själen" är en (trots det) blivande klassiker – nästan i samma liga som "Insidan ut".

Annons

Annons

Annons

Annons

Joe Gardner drömmer om sin stora chans och en dag kommer den – han får spela med Dorothea Williams i 'Själen'. Pressbild.
Joe Gardner drömmer om sin stora chans och en dag kommer den – han får spela med Dorothea Williams i "Själen". Pressbild.

Det är förstås snopet för Joe. Musikläraren som drömmer om en riktig musikerkarriär har precis levererat sitt livs audition. Och så ramlar han ner i ett hål i gatan och så är det tack och adjö.

Plötsligt står hans lille gullige själ på ett rullband på väg in i det stora, vita ljuset men Joe vägrar att ge upp tanken om livet. På något märkligt sätt hamnar han på ett ställe som kallas Det stora före.

Precis som i "Insidan ut" har skaparen Pete Docter ("Upp", "Wall-E") fantiserat ihop en högst teoretisk plats – då var det hjärnans irrgångar, nu är det ett metafysiskt ställe – och undersöker med stor uppfinnarglädje och ljuvlig animation hur det går till när små babyliknande själar får sina personligheter innan de får bege sig till livet på jorden. Ett liknande upplägg känns igen från "Babybossen" men här dras det till sin existentiella spets.

Joe får i uppdrag att bli mentor till den notoriskt svårstyrda själen Nummer 22. Hon är helt ointresserad av att dra på sig "en köttkostym" och leva life och har tröttat ut ett antal mentorer. Inte ens Moder Teresa (!) lyckades få Nummer 22 att vilja ta språnget till jordelivet. Men kanske kan Joe och Nummer 22 lösa båda sina problem – en vill leva på jorden och en vill slippa – om de samarbetar?

Det blir förstås en del äventyr på vägen, i olika dimensioner. Som när Nummer 22 och Joe hittar in i "zonen", dit man kan komma om man är helt uppslukad av något och dit ett gäng mystiker har hittat för att jaga rätt på vilsna själar.

Låter det flippat? Jamen det är det också. Och det är när filmen tar ut svängarna rejält som den är som allra bäst. Men det finaste är att "Själen" hyllar livet i sig. Speciellt i barnfilm handlar det så ofta om att man måste "hitta sin grej" eller så upptäcker någon som känner sig konstig eller osäker en "superkraft" som skänker mening med livet. "Själen" vågar föreslå att det inte behövs.

Lika känslosamt som i Pete Docters magnum opus "Insidan ut" blir det inte men den varma, roliga och jazziga "Själen" är en riktig Pixar-höjdare som passar väldigt fint i juletid.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons