"Konsekvensen av en felbedömning blir oerhörd"

Polisen Pär Lundh försöker alltid ställa så raka frågor som möjligt när han träffar en suicidnära person, för att lättare kunna bedöma risken.
Polisen Pär Lundh försöker alltid ställa så raka frågor som möjligt när han träffar en suicidnära person, för att lättare kunna bedöma risken.
SamhälleTT

Nästan varje dag rycker han eller någon av kollegorna ut på ett suicidlarm. Den psykiska ohälsan är mer utbredd än vad Pär Lundh kunde föreställa sig när han började som polis.

Det kan vara svårt. Man får inte ta fel här, säger han om hur man hanterar en suicidnära person.

Annons

Annons

Annons

Annons

Ofta är det anhöriga eller vänner som larmar om att någon verkar må dåligt. Kanske har personen skrivit om att den mår dåligt eller tagit farväl på sociala medier. Inte sällan kan det också vara personen själv som ringer polis och säger att hen kommer att ta sitt liv.

I de fall polisen rycker ut blir det deras uppgift att göra en första bedömning, om personen behöver ett akut omhändertagande. Personen erbjuds alltid hjälp, om det behövs kan polisen också göra ett tvångsingripande.

Letar signaler

Konsekvensen av att vi gör en felbedömning på platsen blir oerhörd. För vår del handlar det om att vara aktiva lyssnare, jag letar efter signaler som jag vet kanske är en ytterligare risk. Det här är samtal som får ta tid, vi har ingen brådska när vi åker på de här jobben, säger Pär Lundh, yttre befäl och gruppchef vid Farsta lokalpolisområde i södra Stockholm.

Polisens nationella statistik visar att den i snitt gör nära 50 utryckningar gällande självmordslarm om dagen. Att det är ett sådant vanligt uppdrag för polisen var inget Pär Lundh förväntade sig innan han blev polis.

Jag hade nog inte föreställt mig att den psykiska ohälsan skulle vara så utbredd som den faktiskt är. Och det är inte bara de som är självmordsnära utan psykisk ohälsa i stort, människor som har personlighetsstörningar eller av andra anledningar mår dåligt, säger han.

Annons

Annons

Fått tack

Att möta denna sorg kan naturligtvis vara tufft, och då kan man som polis få hjälp.

Vi har blivit bättre på att ta hand om oss själva. De fallen där vi har konstaterade självmord, speciellt när det gäller yngre, är såklart otrevliga syner oavsett hur många gånger man upplevt det. Där har vi som rutiner att vi har avlastningssamtal och har kontakt med våra handledare som hjälper oss att processa det här.

Samtidigt finns vetskapen om att det samtal man har med personen vid ett suicidlarm kan ha stor betydelse. Man kan få dem att tänka i andra banor och bryta en negativ tanke, säger Pär Lundh.

Många av de vi möter ursäktar sig lite grann och tycker att vi kanske har något viktigare för oss, men då försöker vi förklara att du är det viktigaste för oss just nu. Vi vet att samtalet kan göra skillnad, och det har vi fått bekräftelse på flera gånger, att man träffat på folk några år senare som faktiskt kommer fram och tackar.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons