A-
A+

Lindahl: "Hoppas inte vi ställer till med något"

Hedvig Lindahl. Arkivbild.
Hedvig Lindahl. Arkivbild.
OlympisktTT

OS-byn i Tokyo har öppnat, de första svenska idrottarna har landat.

Men årets upplaga av OS liknar inget man sett tidigare.

Och frågan kvarstår: Är det verkligen en bra idé?

Jag hoppas att vi inte ställer till med något, säger fotbollslandslagets målvakt Hedvig Lindahl.

Annons

Annons

Munskydd på är det som gäller för det mesta för Olivia Schough och de andra OS-idrottarna. Arkivbild.
Munskydd på är det som gäller för det mesta för Olivia Schough och de andra OS-idrottarna. Arkivbild.

Med tio dagar kvar till invigningen slog så dörrarna till OS-byn upp. Ett år försenat verkar nu de 32:a olympiska sommarspelen kunna genomföras, men i pandemianpassad skrud.

Ingen publik tillåts, och restriktionerna för de som trots allt får vara på plats – idrottare, ledare, funktionärer, journalister – är hårda. Rörelsefriheten är kraftigt begränsad och dagliga covid-19-tester är ett nödvändigt ont för alla aktiva.

Bara resan till Japan var en mindre pärs, säger fotbollslandslagets Olivia Schough, som också var med i OS-laget i Rio 2016. Runt fem timmar tog det vid ankomst innan de släpptes in i landet.

Det var på en helt annan nivå (än i Rio). Det är extremt mycket pappersarbete och appar hit och dit och tester och så vidare, säger Schough på tisdagens digitala pressträff från Japan.
Tack vare att vi reste direkt till Fukuoka gick flygresan ändå väldigt smidigt. Sedan var det väldigt många timmar som gick åt på flygplatsen, man var väldigt trött där. Man känner sig ganska sliten, det är som att man har varit på fest ungefär. Jag är trött och hängig men otroligt lycklig och glad över att vara på plats.

Tjuvstartar OS

Fotbollsdamerna inleder OS-vistelsen med ett förläger i Fukuoka, på den sydligaste av Japans fyra stora öar. Premiären mot USA spelas i Tokyo den 21 juli – fotbollen tjuvstartar två dagar före den officiella invigningen – och på lördag flyger laget dit för att checka in i OS-byn.

Där, i centrala Tokyo, ska omkring 18 000 aktiva och ledare samsas om utrymmet i de 21 lägenhetskomplexen. Men den vanligen så uppsluppna stämningen, liksom interaktionen med idrottare från andra länder, blir det inte mycket med den här gången.

Den höga smittspridningen i den japanska huvudstaden gör att myndigheterna förlängt det utlysta nödläget till den 22 augusti.

Annons

Annons

Inte festläge

I OS-byn måste alla hålla minst två meters avstånd, äta mat på egen hand och det är inte tillåtet att kramas eller ta i hand.

Några fester är det inte tu tal om.

Det är klart att det kommer bli så att man inte får träffa andra sporter och andra nationer på samma sätt. Jag kommer ihåg att vi (i Rio) brukade gå rundor om kvällarna och bytte pins och sådant. Det var ganska mysigt, man kunde snacka med lite andra idrottare och byta pins, men det kommer inte hända nu, säger Schough.
Och sedan blir det annorlunda i matsalen och den biten också, som annars brukar vara väldigt rolig och annorlunda och häftig.

Att OS genomförs trots att coronapandemin är långt ifrån över har mött mycket kritik. Inte minst har den japanska befolkningen hela tiden varit övervägande negativ till spelen.

Situationen förbättras knappast av att idrottare från flera olika nationer – Uganda, Israel och Serbien hittills – redan testats positivt för covid-19 på plats i Japan.

"Inte svart eller vitt"

Under uppladdningen i Sverige tidigare i somras medgav Atlético Madrid-målvakten Hedvig Lindahl att hon funderat på hur bra idé det är med OS under rådande omständigheter.

Den är lurig. Jag har tänkt på det, faktiskt. Och jag vet inte vad jag ska svara, det blir väl kontroversiellt vad man än säger, sade Lindahl.
Vi vill inte ställa till med något besvär för den japanska befolkningen. Jag får bara hoppas att de som väljer att arrangera OS tänker på det bästa för landet.

De tudelade känslorna känner 38-åringen igen från pandemin i stort, där till synes vardagliga beslut har förvandlats till stora ställningstaganden.

Ibland kan man få dåligt samvete om man sätter sig på en uteservering och undrar om man gör rätt eller inte. Så jag tror att alla går runt och funderar på ”vad är okej, vad är inte okej?”.
Det är en balansgång. Hur mycket kan man leva som vanligt, hur mycket glädje ger det att det är ett OS för folk som kanske sitter isolerade? Det är inte lätt. Det är inte svart eller vitt, men jag har helt klart tänkt på det. Jag hoppas att vi inte ställer till med något. Och vi kommer ju att respektera alla restriktioner som finns.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Spara 100 kronor på ett helår – ingen bindningstid!