Liv Strömquist har blivit romantiker

'Den förra pjäsen var ju ganska kritisk mot romantik. Den här är ganska pro', säger Liv Strömquist. Arkivbild.
"Den förra pjäsen var ju ganska kritisk mot romantik. Den här är ganska pro", säger Liv Strömquist. Arkivbild.
TeaterTT

Vi har större valmöjligheter och mer kontroll över våra liv än någonsin förut. Men likt förbannat blir vi inte förälskade – i alla fall inte när vi tycker att vi borde bli det. Det är temat i Liv Strömquist och Ada Bergers nya pjäs på Dramaten.

Annons

Annons

Ada Berger är konstnärlig ledare för Unga Dramaten och har regisserat 'Liv Strömquist tänker på sig själv'. Pressbild.
Ada Berger är konstnärlig ledare för Unga Dramaten och har regisserat "Liv Strömquist tänker på sig själv". Pressbild.
Per Svensson och William Spetz i 'Liv Strömquist tänker på sig själv'. Pressbild.
Per Svensson och William Spetz i "Liv Strömquist tänker på sig själv". Pressbild.
'Det handlar bland annat om valmöjligheter, en större värld och större förvirring', säger Ada Berger om 'Liv Strömquist tänker på sig själv'. Pressbild.
"Det handlar bland annat om valmöjligheter, en större värld och större förvirring", säger Ada Berger om "Liv Strömquist tänker på sig själv". Pressbild.

Efter dundersuccén med "Liv Strömquist tänker på dig" kommer nu uppföljaren till Dramatens lilla scen – "Liv Strömquist tänker på sig själv".

Den här gången handlar det om kärlek i vår tid. Om hur vi lever som individualister, med valmöjligheter, ny teknik och kontroll över våra egna öden – men ändå inte kan styra över när och i vem vi blir kära. Inte heller över död, sorg och glädje.

Grejen den här gången är hur olika saker eller tillstånd i samtiden förändrar vår syn på kärlek, till exempel den tekniska utvecklingen och "self empowerment"-kulturen och hur vi uppmanas att bli världen bästa jag och leva ut vår fulla potential. Det handlar om hur allt det där ska samexistera med romantisk kärlek och hur det blir krockar, säger Liv Strömquist.

Pjäsen bygger på hennes serieroman "Den rödaste rosen slår ut" från förra året. Där undersöker hon kärlekens tillstånd i senkapitalismens tidevarv, med hjälp av allt från Sokrates och Lord Byron till Smurfarna och Leonardo DiCaprios ändlösa dejtande av fotomodeller.

"Förändrats ganska mycket"

Uppsättningen liknar "Liv Strömquist tänker på dig" – där texten gestaltas av en skådespelarensemble i korta scener med improvisation och humor. Men när föregångaren attackerade tvåsamhetsnormer och föreställningar om kärleken är uppföljarens perspektiv nästan omvänt, tycker Strömquist.

Den förra pjäsen var ju ganska kritisk mot romantik. Den här är ganska pro. Egentligen propagerar den för motsatt sak, säger hon.

TT: Har du blivit romantiker?

Jag tror faktiskt det. Det är ju tio år sedan jag skrev de gamla texterna. Jag har nog förändrats ganska mycket sedan dess och det känns som att det finns en intressant kritik här, som handlar om upplösningen av sociala band i samhället. Det har gjorts väldigt många angrepp på den romantiska tvåsamheten och kärnfamiljen så därför kändes det inte lika akut att göra det igen, även om det inte är saker som jag har slutat att tycka.

Annons

Annons

Tankar som studsar

Även den här gången regisseras pjäsen av Ada Berger. Manuset har de skapat tillsammans och Berger står för den dramatiska bearbetningen.

Precis som förra gången hanterar vi Livs texter på ett fritt sätt. Vi rör oss i både tid och rum och vi rör oss mellan olika karaktärer. Det är tankar som får oss att studsa från den ena scenen till den andra i ett associativt bygge, säger Ada Berger.

Hon tycker att föreställningen har en mer existentiell udd än tidigare.

Många av våra scener handlar om hur man försöker ta kontroll över kärleken och döden och spjälka bort det som är lidande och sorg. Jag vill inte säga att det är mindre politiskt, men den feministiska läsningen är mer inkorporerad och mindre uttalad, säger hon.

"Fantastiskt fin grupp"

Skådespelarna har också blivit dubbelt så många. Ensemblen från "Liv Strömquist tänker på dig" har förstärkts med fyra nykomlingar, bland andra William Spetz och Lotta Tejle.

Det handlar bland annat om valmöjligheter, en större värld och större förvirring. Så att det var intuitivt rätt att göra det till en större grupp. Och det är en fantastiskt fin grupp. Det är roligt att jobba med lite bredare åldersspann, vilket rimmar med tematiken om döden, åldrandet och förgängligheten, säger Ada Berger.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons