A-
A+

Lump och äppelskal i framtidens kläder

Rita Roslin jobbar med streamateria. I bakgrunden syns olika prototyper till löparlinnen.
Rita Roslin jobbar med streamateria. I bakgrunden syns olika prototyper till löparlinnen.
MiljöTT

Skor av äppelskal? En tröja av gamla jeans? Eller plagg som förstör sig själva efter några användningar?

Det pågår mycket arbete för att få fram alternativ till dagens bomull och polyester.

Annons

Annons

Nina Färdig som driver skobutiken Green laces ser ett växande intresse för andra material än läder.
Nina Färdig som driver skobutiken Green laces ser ett växande intresse för andra material än läder.
Rita Roslin och Erik Lindvall tillsammans med några av de nedbrytbara streamateria-plaggen.
Rita Roslin och Erik Lindvall tillsammans med några av de nedbrytbara streamateria-plaggen.

Att våra kläder gör stor miljöpåverkan känner de flesta till. Processerna för att ta fram, behandla, färga och transportera har alla inverkan på miljön. Det pågår omfattande forskning för att hitta material som inte sliter lika hårt på jordens resurser och samtidigt tillgodoser vårt behov av kläder. Några av dem är redan här.

Ett sätt att skapa nya material är att använda det som redan finns. Skulle man använda den gamla barnramsan "siden, sammet, trasa, lump" på framtidens textilindustri ser det ut som om trasor och lump drar längsta strået.

Circulose är en cellulosamassa gjord av textilt avfall. Det säljs i ark som kunderna sedan löser upp för att skapa nya fibrer och nya plagg.

Harald Cavalli Björkman, marknadschef för Renewcell som tagit fram circulose, förklarar att nya material skulle kräva stora förändringar i tillverkningsprocessen.

Det finns tre stora fibrer – bomull, polyester och viskos. Vi gör det enklaste och tar viskos som redan finns i den existerande värdekedjan som den ser ut i dag.

Ingen råvarubrist

Circulose görs av bomull och råmaterial är det ingen brist på.

Det tillverkas 25 ton bomull varje år, så det finns mycket att ta av, säger Harald Cavalli Björkman och berättar att Renewcell redan skrivit kontrakt så att man har tillräckligt med textilavfall för att försörja sin nästa fabrik.

Fibrer som görs av circulose kan användas på egen hand eller blandas med andra fibrer. För transparensens skull har man tagit fram två märkningar. Står det circulose på ett plagg är det till minst hälften gjort av circulose, står det "made with circulose" är det mindre än hälften.

Annons

Annons

Äppelskinn och kork

Det tillverkas också plagg av ganska oväntade material. Nina Färdig, som driver den veganska skoaffären Green laces, ser att intresset för att ta fram alternativ till läder växer stort. Själv ställer hon tre krav – det ska vara flexibelt, andas och vara slitstarkt som riktigt läder.

Det som är riktigt i ropet nu är äppelskinn och kork, berättar hon.

Äppelskinn görs av skal och skrott som blir över vid musttillverkning. Kork är precis vad det låter som – samma sak som sitter i vinflaskan, fast i annan form. Det går att göra väldigt slitstarkt och kan bland annat användas till hundkoppel.

Ett annat populärt lädersubstitut är piñatex, som är tillverkat av ananasblad, polylaktid och oljebaserad resin. Det finns även svampskinn och majsskinn.

Det är samma princip. Man tar något stärkelserikt och fiberrikt och gör en massa.

Själv använder hon mest PU – polyuretan – som är bra att blanda med organiska fibrer.

Det håller formen, åldras vackert, har flexibilitet och det är vad man oftast ser i lite finare produkter. Jag vill visa att det går att göra riktigt fina skinnproduktioner utan att använda sig av en industri som är djur- och människovidrig.
Sedan är PU kanske inte det med minst miljöpåverkan, men tillverkningsmässigt är miljöpåverkan en fjärdedel av en skinnsko och när man skickar till återvinning blir det nästan bara vattenånga.

Åldras på kroppen

Ett samhälle där alla köper förståndiga kläder som ska hålla i flera år är förstås bättre för miljön. Men hur ska man kunna ha roligt och experimentera med sin stil och hitta ett eget uttryck? Går det utan att bidra till avfallsberget?

Återvinning och plagg som håller länge kanske inte måste vara den enda vägen framåt. Streamateria fungerar tvärtom. Kläderna åldras på kroppen och går bara att använda kort tid.

Det finns så många vägar att utforska. Att vi måste skapa produkter som håller – det är ett systemfel, säger vd Erik Lindvall.
Vi vill se om man kan göra en designupplevelse som följer på musik, film och spel. Ett material du kan konsumera under kort tid. Vi går tvärtemot hela industrin.

Produktionskedjan är extremt kort, tiden från design till produktion är ett par timmar. Det blir inget spillmaterial, ingen överproduktion och inga returer. Plaggen kan printas på plats vilket tar bort transporterna. Sedan löses de upp vilket gör att man sparar in på tvätt – något som har en stor miljöpåverkan.

I matkomposten

Materialet är bioplast i kombination med skummad cellulosa. När man tar i det går tankarna till disktrasor, men det är lätt och mjukt mot kroppen.

Det har samma biogaspotential som mat, berättar Erik Lindvall, som har en tanke om att gifta mode- och klädkonsumtion med energiutvinning.
Kläderna ska inte slängas i trädgårdskomposten utan i matkomposten.

Materialet går också att kombinera med andra komponenter så att man kan göra ett löparlinne som kyler och hudvårdar medan man har det på sig, eller plagg som utsöndrar nikotin eller östrogen.

Kläder som bryts ned efter bara en eller ett par användningar kanske inte är för alla och än finns de inte att köpa. Men Erik Lindvall pekar på undersökningar som visar att människor tycker att nya kläder förhöjer känslan vid stora festligheter och tror att ett plagg som bara finns under kort tid öppnar för nya upplevelser.

Om en tröja bara finns i tjugo exemplar och existerar i tolv timmar – vad skulle jag göra när jag har den på mig och med vem? Det vi vill åt är upplevelsen och nuet.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Spara 100 kronor på ett helår – ingen bindningstid!