A-
A+

Modern klassiker fortsätter – 30 år senare

'Jag är tacksam över att ha avslutat trilogin för jag tycker att det är ett betydande arbete. Min omgivning stöttar inte mitt skrivande så det är en kamp och jag är bara glad att åtminstone det här blev gjort', säger författaren Tsitsi Dangarembga, som medverkar i ett samtal på årets bokmässa i Göteborg.
"Jag är tacksam över att ha avslutat trilogin för jag tycker att det är ett betydande arbete. Min omgivning stöttar inte mitt skrivande så det är en kamp och jag är bara glad att åtminstone det här blev gjort", säger författaren Tsitsi Dangarembga, som medverkar i ett samtal på årets bokmässa i Göteborg.
LitteraturTT

Det har tagit tre decennier för Tsitsi Dangarembga att knyta ihop trilogin om Tambudzai – som söker självständighet i ett Zimbabwe härjat av kolonialism och frihetskrig. Böckerna hyllas som moderna klassiker. Men författaren tvingas skriva i motvind.

Annons

Annons

Man behöver inte vara särskilt skärpt för att se att programmen som utformas av IMF och Världsbanken inte är anpassade efter villkoren i afrikanska länder, menar Tsitsi Dengarembga. 'Så besluten måste tas av en anledning av imperiet, för imperiet, säger hon.
Man behöver inte vara särskilt skärpt för att se att programmen som utformas av IMF och Världsbanken inte är anpassade efter villkoren i afrikanska länder, menar Tsitsi Dengarembga. "Så besluten måste tas av en anledning av imperiet, för imperiet, säger hon.
I Zimbabwe har Tsitsi Dangarembga deltagit i stora demonstrationer mot de styrandes korruption. Här demonstrerar hon för att den fängslade journalisten Hopewell Chin'ono ska släppas. Arkivbild.
I Zimbabwe har Tsitsi Dangarembga deltagit i stora demonstrationer mot de styrandes korruption. Här demonstrerar hon för att den fängslade journalisten Hopewell Chin'ono ska släppas. Arkivbild.

Året var 1988 när Tsitsi Dangarembga banade väg för kvinnliga, afrikanska författare med sin debut om den unga shonaflickan Tambudzai, som får chansen att studera vid en missionsskola. "Nervous conditions", "Rotlös" på svenska, är en klassisk bildningsroman om den mödosamma vägen till självständighet för en ung svart flicka.

Ämnet ligger nära hennes hjärta: Tsitsi Dangarembgas egen mor var den första svarta kvinna som tog examen i dåvarande Rhodesia, 1953.

Hon inspirerade mig att tro att en kvinna kan göra saker. Hon gick på en av de få skolor där svarta kunde bedriva högre studier i Rhodesia och fick bäst resultat i hela landet, bättre än de vita. Så regeringen var chockad, berättar Tsitsi Dangarembga roat.

Hon har ärvt envisheten från sin mamma och den har behövts. Det tog fyra år innan ett förlag nappade på "Rotlös", och även nya "En kropp att sörja" refuserades först. Men väl publicerad blev den en av finalisterna till 2020 års Bookerpris.

Kantrade framtidsutsikter

Medan "Rotlös" skrevs i en anda av hopp utspelas trilogins sista del i ett kantrat Zimbabwe. När vi nu möter Tambudzai har hon sagt upp sig från sitt jobb som copywriter på en firma där de vita kollegerna tog åt sig äran för hennes idéer. Hon hankar sig fram på tillfälliga arbeten, medan hennes desperation och raseri växer.

Det var inte enkelt att skriva om Tambudzai och all den ilska hon har och hennes oförmåga att förlösa den ilskan, säger Tsitsi Dangarembga och fortsätter:
Men det var viktigt för mig att måla bilden av en komplex person, som inte är perfekt utan som har många fel, men vars mänsklighet och värde som människa fortfarande borde erkännas, slår hon fast.

Vid tiden då "Rotlös" gavs ut gestaltades afrikanska kvinnor sällan som individer med egna viljor, enligt Tsitsi Dengarembga. Hon tycker att den svarta kvinnans kropp ofta har fått representera den största avsaknaden av makt.

Och när den kroppen börjar tala tillbaka kan det vara en väldigt oroande situation, säger hon och berättar att många män i Zimbabwe blev upprörda av "Rotlös".

Annons

Annons

Söker sammanhållningen

Tsitsi Dangarembga studerade till psykolog, och gick i universitetets dramagrupp när hon själv började lyfta fram andra röster, både genom skrivandet och i en spirande filmkarriär. Men att ifrågasätta en kolonial, patriarkal ordning har inte varit lätt.

Det är ingen slump att många med afrikansk härkomst som skriver på en nivå med global potential lever utanför kontinenten. De har hittat en plats som stödjer deras skrivande. Om man lever i Afrika och dagligen upplever återstoden av kolonialimperiet som tynger ned dig, om du är på botten av dammen, då har du nog ett annat narrativ i ditt skrivande.

Själv bor Tsitsi Dangarembga i Zimbabwe, efter ett antal år i Berlin, och skildrar ett korrupt samhälle där människor desperat jagar efter framgång. Traditionellt styrdes landet av filosofin "unhu", som framhåller empati och kollektivets bästa. Den filosofin trasades sönder av slaveriet och kolonialismen, menar Dangarembga.

Sammanhållningen är något som min del av av världen har kämpat länge med, säger hon och talar om hur den koloniala ordningen egentligen inte har förändrats.
Även om jag tänker att min regering i Zimbabwe och flera andra afrikanska regeringar kan prestera mycket bättre, måste de fortfarande göra det inom imperiets kontext.

Lyfter fram våldet

Dangarembgas berättelse handlar också om att ta ansvar. Hon har försökt lyfta fram berättelser om det utbredda våldet i Zimbabwe, och undersöka landets självbild.

Tills nyligen var föreställningen i Zimbabwe att vi är en fredsälskande nation. Jag var aldrig särskilt övertygad om det. De senaste åren har också olika typer av socialt våld ökat, som barnövergrepp och kvinnomisshandel, säger hon.

Även för Tambudzai bryter våldet under ytan slutligen fram och raserar då hennes självbild totalt. Vad är du beredd att offra för att avancera, är en fråga som Dangarembga återkommer till. Först verkar det som att Tambudzai är beredd att offra allt och alla för sin egen framgång. Men när hon arbetar på en turistbyrå där hon måste arrangera "genuina" resor till sin egen by ställs frågan på sin spets.

Dangarembga visar samtidigt hur minimalt handlingsutrymmet är för Tambudzai.

En av mina vänner brukar säga ”det finns inga andra chanser för afrikaner". Man måste ta den chans man får, annars går man under.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

390kronor

Vår Premiumtjänst fyller ett år – det firar vi med ett kanonerbjudande! Du får ett helår för endast 390 kronor.