A-
A+

Naggat förtroende nu – kanske vinst på sikt

Förbundskaptenen Janne Andersson.
Förbundskaptenen Janne Andersson.
FotbollTT

Förbundskaptenen Janne Andersson investerar tid i ett fotbollslandslag i förändring.

Det som kostar i motgångar och förtroendekapital nu ska ge framgång på sikt.

Men kritiken var vass efter förlusten mot Norge – inte minst från så tungt håll som Lars Lagerbäck.

Annons

Annons

Efter 2–1-segern hemma mot Spanien i september var det klackarna i taket. "Det nya landslaget" hyllades.

Men det var en lyckträff, en chimär. Förlusterna borta mot Grekland och Georgien förstörde i realiteten chansen att vinna kvalgruppen och nå VM-slutspelet i vinter utan att behöva passera ett playoff.

Polens 2–0 i playoffinalen i mars satte på nytt fingret på att Andersson nått vägs ände med de spelare han hade till sitt förfogande. En ny generation spelare krävde ett delvis nytt sätt att spela.

Han och assisterande förbundskaptenen Peter Wettergren reste i våras runt, träffade tongivande spelare och sålde in sina idéer om ett 4–3–3 med vissa spelare i offensivare utgångspositioner än tidigare.

Responsen var positiv. Det har både förbundskaptenerna och vissa spelare intygat den senaste veckan.

Men tid och tillfällen är något en landslagstränare har skriande ont om. Andersson valde att börja förändringsprocessen under Nations League, med sikte att gå in i EM-kvalet nästa år med ett system som förhoppningsvis sitter. Det kostade förmodligen poäng mot Norge.

Lagerbäcks invändning

Lars Lagerbäck, svensk förbundskapten under många år och hösten 2016 bollplank till Andersson i landslaget, hade invändningar mot linjen att resultat underordnas den pågående processen.

Jag köper inte det, men jag har full respekt för att Janne har valt att bygga något nytt, sade han i Viaplays sändning.

Landslagets problem ligger troligen mindre i spelidén och mer i vilka spelare han förfogar över under en sällsynt rörig samling med spelare som inte kom, som lämnat och som kallats in eller som inte är i form.

En gång i tiden växte mittbackar fram som träd i skogen. Utan Victor Nilsson Lindelöf och Filip Helander samt pensionerade Marcus Danielson och Pontus Jansson står mittförsvaret och faller med Joakim Nilsson, tills alldeles nyligen en truppspelare som fick spela vänskapsmatcher mot Uzbekistan men som skött sig väl i några tävlingsmatcher.

Bredvid Nilsson har Andersson skickat in Carl Starfelt och Alexander Milosevic. Mot Norge får Nilsson – som bjöd Erling Braut Haaland på 0–2-målet – ännu en ny partner. Det blir antingen någon av debutanterna Hjalmar Ekdal och Edvin Kurtulus eller Sotirios Papagiannopoulos (fyra landskamper).

Samtidigt är Emil Krafth (avstängd mot Serbien) den ende högerbacken av internationellt gångbart snitt. Den svenska försvarsförmågan är med andra ord inte vad den har varit.

Annons

Annons

Självkritiska

Flera spelare var självkritiska trots 2–0 mot Slovenien och ännu tuffare efter 1–2 mot norrmännen, men lojala mot sin förbundskapten och till de order de hade med sig in på planen.

Lagkaptenen Emil Forsberg:

Det tar lite tid, det kommer inte bara att sitta efter två matcher, det gäller att ha tålamod. I framtiden hoppas jag vi tar framsteg allteftersom, men det är bra att vi gör misstag, det kommer lära oss att det sitter till nästa gång.

Mattias Svanberg både gillar och tror på det nya tänket.

Jag trivs i rollen och tycker den passar mig bra. Det är lite mer in i press som förste man, aggressivare och fler maxlöpningar. Sett till förutsättningarna tror jag att det kan bli bra. Det blir viktigt att hitta och åtgärda det som kanske brustit lite, framför allt i första halvlek senast.

TT: Var ni lite för försiktiga?

Det var vi, vi var för passiva första 30 och det berodde lite på att vi inte riktigt var övertygade om vem som skulle göra vad. När vi var det efter vilan visade det sig ge effekt, säger Svanberg.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova Premium i en månad för endast en krona.