Nyqvist passade perfekt in på profilen

Poliser vid mordplatsen den 19 oktober 2004. Arkivbild.
Poliser vid mordplatsen den 19 oktober 2004. Arkivbild.
BrottTT

Ett impulsdåd av en yngre enstöring hemmahörande i staden, utan koppling till offren.

Gärningsmannaprofilen för dubbelmordet i Linköping 2004 var kusligt lik den man som nu erkänt brotten. Det enda som saknades var ett namn.

Vi sysslar med sannolikhetsbedömningar, i det här fallet var det en bra bedömning, säger Eva von Vogelsang, chef för gärningsmannaprofilgruppen.

Annons

Annons

Avspärrningar vid mordplatsen den 19 oktober 2004. Arkivbild.
Avspärrningar vid mordplatsen den 19 oktober 2004. Arkivbild.
Daniel Nyqvist har erkänt dubbelmordet i Linköping 2004. Bild ur polisens förundersökning. Arkivbild.
Daniel Nyqvist har erkänt dubbelmordet i Linköping 2004. Bild ur polisens förundersökning. Arkivbild.
Bild ur polisens förundersökning på kniven som användes vid dubbelmordet. Arkivbild.
Bild ur polisens förundersökning på kniven som användes vid dubbelmordet. Arkivbild.

De brutala knivmorden på en åttaårig pojke och en 56-årig kvinna en regngrå tisdagsmorgon i Linköping den 19 oktober 2004 utreddes i nästan 16 år. Under den tiden hann den växa till Sveriges näst största brottsutredning efter Palmeutredningen innan 37-årige Daniel Nyqvist kunde gripas i juni 2020, med hjälp av en banbrytande släktforskningsmetod som importerats från USA.

Nyqvist erkände i princip omgående i polisförhör och snart kunde man konstatera att mannen man sökt efter i alla år på punkt efter punkt stämde in på gärningsmannaprofilen som togs fram tidigt för att stödja polisen i arbetet med att hitta honom.

Brukar ligga nära

Profilen hade slagit fast att det sannolikt handlade om en impulshandling, att det saknades koppling mellan offer och gärningsman, samt att mördaren var en yngre enstöring hemmahörande i staden.

Daniel Nyqvist har i förhör uppgett att han aldrig hade sett något av sina offer tidigare och att han valde den åttaårige pojken (som attackerades först) av slump. Vid tiden för morden var han 21 år gammal, bodde i Sturefors en dryg mil utanför Linköping, och har av polis och åklagare beskrivits som tillbakadragen. Han har de senaste 16 åren levt till stor del utan sociala kontakter.

Vi utvärderar vårt arbete i de ärenden som klaras upp, och vår uppfattning är att vi brukar ligga huvudsakligen rätt när vi beskriver en typ av gärningsman. Det kan vara enskilda detaljer som kanske inte stämmer, säger Eva von Vogelsang, chef för gärningsmannaprofilgruppen på polisens nationella operativa avdelning.

Gruppen startades efter ett lyckat pilotprojekt kring utredningen med lasermannen i Stockholm och fyller i år 25 år.

Annons

Annons

Mordet på Anna Lindh

Eva von Vogelsang har varit chef sedan 2008, och berättar om uppmärksammade fall, som mordet på utrikesminister Anna Lindh 2003 och serievåldtäktsmannen i Örebro som greps 2010, där gruppen med sina gärningsmannaprofiler på olika sätt har bidragit i utredningarna. I gruppen arbetar personer med kompetens inom bland annat rättspsykiatri, kriminalteknik, geografisk analys och beteendevetenskap.

Främst kopplas de in vid analyser av spaningsmord, det vill säga mord där det saknas en misstänkt gärningsman och tydligt motiv. Arbetet går ut på att ta del av allt man än så länge vet om brottet, gärningsmannen och offret, säger Eva von Vogelsang.

Vi besöker alltid utredningsgrupperna och brottsplatserna. Det är viktigt för oss att kunna se miljön där ett brott har inträffat, eller en plats där man anträffat en kropp.

TT: Varför då?

Vi vill kunna göra en värdering av gärningsmannens beteenden – olika val och risktaganden. I vår analys kombinerar vi olika fynd och fakta, till exempel en skadebild på offret, vittnesuppgifter och kunskap om vem offret är.

Motiv och riktning

Målet är att hjälpa utredningen genom att ge en bedömning om vad för typ av person gärningsmannen sannolikt är.

Det syftar till att försöka utröna motivet för brottet och i vilken riktning eller i vilken grupp av personer som utredning bör fokusera på.

På det sättet hjälpte man polisen i Linköping att rikta in sig på en personlighetstyp som passade väl in på Daniel Nyqvist. Men Eva von Vogelsang betonar att det inte är gärningsmannagruppen som löser brotten.

Utredningsarbetet är ett lagarbete, där vi bara är en liten, liten kugge.

I slutänden var det inte profilen, utan en sökning via en släktforskningsdatabas, som gjorde att man hittade Daniel Nyqvist, som på tisdag ställs inför rätta i Linköpings tingsrätt för två fall av mord.

Jan Staaf, utredningsledare vid polisen i Linköping, konstaterar att man visste väldigt mycket om sin gärningsman redan innan han greps.

Och likt förbaskat har det tagit 16 år att hitta honom. Huvudhypotesen var att det var helt slumpmässigt, med två offer som var på fel tid vid fel plats. Med facit i hand förefaller sig det stämma. Vi är väldigt glada att inte fler föll offer för den här personen.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons