A-
A+

Oljans framtid slagträ i norska valet

Precis före pandemin bröt ut 2020 öppnade Norge officiellt det nya Johan Sverdrup-fältet i Nordsjön och jakten på nya oljekällor fortsätter sedan dess. Arkivbild
Precis före pandemin bröt ut 2020 öppnade Norge officiellt det nya Johan Sverdrup-fältet i Nordsjön och jakten på nya oljekällor fortsätter sedan dess. Arkivbild
NorgeTT

Frågan om Norge ska fortsätta jaga nya oljekällor har blivit ett politiskt slagträ inför det norska valet på måndag.

Tre mindre partier i stortinget kräver stopp för ny prospektering, men etablissemanget vill fortsätta som vanligt.

Annons

Annons

Intäkter från norsk olje- och gasutvinning som andel av BNP per år, 1980–2020
Intäkter från norsk olje- och gasutvinning som andel av BNP per år, 1980–2020

Norska småpartier har fått vind i seglen inför stortingsvalet. En fråga som de vinner terräng på bland unga norska väljare är kravet på stopp för letning efter nya olje- och gaskällor i norska vatten.

Kravet fick ny politisk sprängkraft i den norska debatten när FN:s klimatpanel (IPCC) släppte sin sjätte klimatrapport i augusti.

Det har blivit en konkurrens mellan partierna att vara det mest gröna partiet, säger Bernt Aardal, professor emeritus i statsvetenskap vid Oslo universitet, i en podcast inför valet.

Folket splittrat

Men få bedömare tror att Norge är nära att ta detta avgörande steg mot att faktiskt börja strypa oljekranen.

Frågan splittrar det norska folket – dels geografiskt, men också mellan generationer. En opinionsmätning gjord av public service-kanalen NRK i augusti visar att 32 procent av norrmännen tycker det är dags att börja strypa den norska oljekranen. Men en dryg majoritet, 55 procent, säger samtidigt ja till fortsatt prospektering i jakt på nya olje- och gaskällor.

De två statsbärande partierna i stortinget – statsminister Erna Solbergs Høyre (H) och socialdemokratiska Arbeiderpartiet (AP), med ledaren Jonas Gahr Støre – går på majoritetens linje i frågan.

Etablissemangets motstånd punkterar frågan just nu, tror Øystein Dørum, chefsekonom på den norska näringslivsorganisationen NHO. Det faktum att AP – även i koalition med Senterpartiet (SP) – troligen måste få stöd av partier som krävt stopp för letning efter ny olja spelar i slutändan ingen roll, resonerar han.

Det finns många olika sätt att komma motparten till mötes, till exempel genom att stoppa nya koncessioner i väldigt sårbara områden eller höja koldioxidskatten ännu snabbare än vad regeringen nyligen har föreslagit, säger han om vad AP kan locka med för att få med sig stödpartierna vid en valseger.

Annons

Annons

Ingen motsättning

På norska LO, som står AP nära, resonerar man ungefär likadant.

Detta fick en viss relevans i valrörelsen i och med FN:s klimatrapport. Men framgången som dessa små partier har fått på grund av detta är väldigt marginell, säger Roger Bjørnstad, chefsekonom på LO i Norge.

Bjørnstad ser ingen motsättning i att Norge kan stoltsera med största andel elbilar i världen och en av världens mest ambitiösa klimatlinjer på hemmaplan samtidigt som landet är Västeuropas största producent av olja och gas.

LO är väldigt fokuserat på grön omställning. Men det måste byggas upp alternativ verksamhet innan man stänger ned existerande verksamhet, säger han om utsikterna för att strypa den norska oljekranen och satsa på gröna näringar.
Vi är också av den uppfattningen att övergången från fossila bränslen till mer grön energi inte kommer ske genom att vi på egen hand drar ned på oljeproduktionen utan genom att man minskar efterfrågan på olja, tillägger han.

Kort sagt, enligt det norska etablissemanget finns det inga skäl att avveckla den norska oljeindustrin så länge världen behöver olja och gas till transporter och energi och det är lönsamt för Norge att ta fram råvaran.

Detta är även regeringen Solbergs linje i frågan.

Jag tycker egentligen inte det är ett dilemma, men jag förstår att det kan uppfattas så, säger Bjørnstad.
Norge är väldigt upptaget av klimatförändringarna. Vi förstår att det handlar om ett problem som skapas av människan och att det är vår plikt att vända utvecklingen. Men då ska vi använda de åtgärder vi tror på. Och då är det genom att påverka efterfrågan och genom att leva upp till internationella åtaganden, tillägger han.

Kan förändras

Øystein Dørum tror att den norska majoritetens syn på oljeutvinning mycket väl kan förändras, men att det kanske tar 10-20 år innan det kan omsättas i handling.

Världen är på väg att förändras. Investerarna har börjat flytta sina pengar och företagen har börjat ändra sina investeringsplaner, säger han.
Det råder ingen tvivel om att det även långt in i oljebranschen så har man börjat positionera sig för en annan verklighet än den vi har i dag, tillägger han.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova vårt medlemskap i en månad för endast en krona!