Omdebatterad bästsäljare om migrantöde

Jeanine Cummins (till höger) lyfter på hatten för Oprah Winfrey som gjorde ett tv-program om debatten om 'Amerikansk jord plus ytterligare ett om de mexikanska migranter som romanen handlar om. Arkivbild.
Jeanine Cummins (till höger) lyfter på hatten för Oprah Winfrey som gjorde ett tv-program om debatten om "Amerikansk jord plus ytterligare ett om de mexikanska migranter som romanen handlar om. Arkivbild.
LitteraturTT

Jeanine Cummins trodde att hennes fjärde roman skulle passera lika obemärkt som de tidigare. I stället blev "Amerikansk jord" hyllad redan före publiceringen och ämne för en het amerikansk debatt om hennes skildring av en mexikansk migrant.

Annons

Annons

Annons

Annons

La bestia – godståget genom Mexiko som för många migranter är det enda – och livsfarliga – sättet att ta sig norröver mot gränsen till USA. Migranterna sitter på vagnstaken och måste hoppa på i farten. Stationerna är inhägnade – just för att stoppa fripassagerarna. Arkivbild.
La bestia – godståget genom Mexiko som för många migranter är det enda – och livsfarliga – sättet att ta sig norröver mot gränsen till USA. Migranterna sitter på vagnstaken och måste hoppa på i farten. Stationerna är inhägnade – just för att stoppa fripassagerarna. Arkivbild.

På 1960-talet dök Elvis Presley från klipporna i filmen "Fun i Acapulco". Jeanine Cummins bladvändare tar avstamp i den paradisiska kuststad som drygt 60 år senare förvandlats till en av Mexikos mest våldsamma städer på grund av knarkkarteller och kriminalitet.

Jag tror att Cancún kan följa efter, det är en galen och skrämmande sak att de här undersköna platserna – dessutom kulturella – kan bli fickor av våld, säger hon på telefon från hemmet i New York.

Den svenska titelns "jord" är "dirt" på engelska – smuts. Ett år efter att romanen kom ut i USA har den sålt i cirka 1,5 miljon exemplar i alla översättningar. Samtidigt begrundar Jeanine Cummins fortfarande olika lager i debatten om den. Deckarförfattaren Don Winslow höjde den till skyarna, men på nätet blev hon anklagad för att ha skrivit "traumapornografi" för den vita amerikanska förlagsbranschen. Att hon skulle ha fel etnicitet för att kunna skriva om mexikanska migranter är inget som hon köper. Frustrationen från kollegor med latinamerikanskt ursprung tycker hon dock är legitim och besläktad med den smärta som lett fram till Black lives matter.

Jag måste vara försiktig med formuleringarna nu, men hatet och den verkliga kritiken kom inte från migranter, de som var arga på den här boken var snarare andra generationens elitutbildade författare som, med all rätt, känner sig förbigångna. Jag hade ett enormt stöd från migrantsamhället och bland dem som jobbar längs flyktvägarna. Det förvånade mig att just den biten var helt förbisedd i den mediala berättelsen om boken.

Egna bakgården

Länge hade Jeanine Cummins harvat på med en roman som inte ville lyfta. Hennes landsmän engagerade sig för flyktingar i Syrien men blundade för tragedierna på den egna bakgården, tyckte hon, och ville skildra just dessa. Men det var först när hon insåg att berättelsen måste utspelas i Mexiko som skrivandet lossnade. Insikten kom efter att president Trump blev vald till president.

Jag såg den enorma fulheten i det här landet, det här otroligt giftiga och hatfyllda sättet som vi pratade med varandra på. Det var första gången under min livstid som jag såg det. Samtidigt dog min pappa, det var som att all anständighet försvann från världen på en gång. Det kändes som att jag hade slösat bort 3,5 år av mitt liv som jag kunde ha tillbringat med min pappa.

Ur sorgen och upprördheten föddes en helt ny roman om Lydia, bokhandlare i Acapulco, som i bokens inledning får hela släkten slaktad på ett släktkalas. En kartelledare hämnas besinningslöst på hennes man, som är journalist. Bara Lydia och hennes son Luca överlever och i romanen skildrar Jeanine Cummins deras flykt undan kartellens medlemmar och genom ett land där polisen kan vara korrupt och där skönhet kan förstöra en flickas liv. Vägen till "el norte", utan nödvändiga identitetshandlingar, går via taket på ett godståg, "La bestia", ett omvittnat färdmedel för medellösa migranter som blivit mångas död.

Annons

Annons

"Enorm rasism"

I bakhuvudet hade Cummins också sin farmor som i ungdomen flyttade från Puerto Rico till Missouri och upplevde den sociala deklasseringen från "rik och glamourös ung dam" i hemlandet till "puertorican" kort och gott i USA.

Hon upplevde en enorm rasism, det förstörde hennes psykiskt och fick konsekvenser för alla hennes barn. Det var också en av anledningarna till att jag ville presentera en migrant som utmanade stereotyperna. Migranter är precis som alla andra, de är människor med enormt varierade erfarenheter och socioekonomisk bakgrund.

"På soppkök"

Den spansktalande Cummins hade läst enorma mängder mexikansk nyhetsrapportering, hon hade besökt migranthärbärgen i Mexiko, jobbat som volontär på soppkök och intervjuat amerikanska aktivister som deponerar vattendunkar längs flyktlederna genom öknen. Ändå blev hon anklagad för att hennes Lydia var en stereotyp, och för att den farliga flyktvägen inte var realistisk för en kvinna med hennes bakgrund.

Hon är en fiktion som jag hittat på. Punkt. Hon är inte skapad för att representera något annat än den hon är. Poängen med boken är inte att en mexikansk medelklasskvinna kan bli migrant, det är att vem som helst kan blir det. Det är bokens hela premiss, det kan vara du, det kan vara jag.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons