Elfvings Matblogg
Här är din krogguide till södra Gran Canaria!
Ulf Elfving
Det är ett tårarnas mästerskap för de svenska alpina stjärnorna.
Anna Swenn Larsson var lika tröstlös som Sara Hector för några dagar sedan.
För första gången sedan 2009 riskerar det alpina landslaget att lämna ett VM utan medalj.
Just nu känns det så klart för jävligt, säger Swenn Larsson om sitt misslyckande.
Annons
Annons
Kristoffer Jakobsen kan – om han tillfrisknat från influensan och står på benen i två åk – ta en pallplats när mästerskapet avslutas med herrslalomen i Courchevel i morgon, söndag.
Men som landet ligger är sannolikheten stor att det slutar lika illa som i Val d'Isère 2009, den senaste gången svenska åkare inte packade ned en enda medalj i bagaget på resan hem.
I såväl lagtävlingen som parallelltävlingen tidigare i veckan målades förhoppningar upp om svensk representation på prispallen.
Utfallet: Ett misslyckande gränsande till fiasko i båda.
Och Sara Hector var inte i närheten av ta sin första individuella VM-medalj i storslalomen i torsdags.
I stället flödade tårarna.
Ett öde som även drabbade Anna Swenn Larsson redan i dagens första slalomåk i Roc de Fer-pisten.
Det är svårt att direkt efter ett åka analysera vad som hände, men jag fick ett carvingkast och... ja, sedan låg jag där, säger hon till TT.
Hon reste sig, kravlade sig upp och förbi porten, men dagen var förstås förstörd, 6,60 sekunder efter ledande Mikaela Shiffrin som hon var efter åket.
TT: Det såg väldigt bra ut fram till dess, eller hur?
Ja, jag kände mig i väldigt bra form, så det som händer är jättetråkigt. Jag hade bestämt mig i dag för att inte ångra någonting, att inte komma ned en och en halv sekund efter.
Jag ville gå för det och det gjorde jag och det är jag stolt över. Sedan var det ett dumt misstag, absolut.
Jag har haft en karriär som har varit mycket fram och tillbaka. Just nu känns det så klart för jävligt, men jag vet att jag kommer igen även om det kommer att ta ett tag. Det är bättre nu än i OS förra året. Då var jag ute ur leken för att jag åkte och "safade". Jag hade ångrat mig om jag hade gjort det i dag.
Med startnummer 55 i det andra åket försökte hon klättra i resultatlistan men körde ur.
Sara Hector och Hanna Aronsson Elfman led med sin lagkompis, men valde att låta Swenn Larsson hantera den omedelbara, påtagliga besvikelsen.
Jag såg inte åket, men jag hörde att hon var snabb. Det får hon ta med sig. Hon får ta med sig de snabba svängarna till nästa gång, säger Aronsson Elfman.
Annons
Annons
TT: Hur hanterar ni det i laget?
Man bryter ihop och kommer igen snart. Man har inget val. Annars blir man deprimerad.
Sara Hector:
Jag ger henne lite utrymme så att hon hinner landa lite. Hon åkte jättebra.
TT: Såg du hennes åk?
Nej, jag brukar inte titta på andra. Man blir lite emotionellt involverad och man vill helst inte veta.
Annons
Annons
Be om att bli uppringd
Genom att klicka vidare så godkänner du att bli uppringd på det telefonnummer du anger.
Mejla oss
Genom att klicka vidare så godkänner du att vi hör av oss på den e-post du anger.