Tinande permafrost – en tickande bomb

Vattendrag nära Norilsk som färgats röda av den läckta dieseloljan. Bilden är från Europeiska rymdorganisationen (ESA).
Vattendrag nära Norilsk som färgats röda av den läckta dieseloljan. Bilden är från Europeiska rymdorganisationen (ESA).
RysslandTT

21 000 ton diesel spelar huvudrollen i den värsta arktiska utsläppskatastrofen hittills.

Ryska myndigheter kopplar läckan i den sibiriska gruvorten Norilsk i maj till tinande permafrost. Fler liknande katastrofer är att vänta i framtiden, enligt experter.

Annons

Annons

Räddningsinsatsen efter olyckan utanför Norilsk.
Räddningsinsatsen efter olyckan utanför Norilsk.
Bostäder i Norilsk. Arkivbild.
Bostäder i Norilsk. Arkivbild.

Redan tidigare kunde Norilsk göra anspråk på det föga smickrande epitetet Rysslands smutsigaste stad.

Det massiva dieselutsläppet i den sibiriska nickelindustriorten i slutet av maj gjorde inte saken bättre. Olyckan har också kastat ljus på ett problem som väntas bli allt större i takt med den globala uppvärmningen: tinande permafrost, som enligt myndigheterna troligen är orsaken till att marken under bränsletanken gav vika.

70 procent i riskzon

Globalt befinner sig omkring 70 procent av infrastrukturen i områden med permafrost i riskzonen när de övre marklagren tinar, enligt en studie publicerad i Nature Communications.

När permafrosten blir varmare och isen i marken smälter så förlorar man volymen som isen har. Då blir det håligheter och marken kollapsar, förklarar Britta Sannel, naturgeograf och permafrostforskare på Stockholms universitet.

TT: Är du förvånad över att något sådant här kunde hända?

Nej, inte alls, faktiskt. Det är precis det man kan förvänta sig och det kommer att ske i ännu större utsträckning i framtiden, när upptiningen går snabbare än i dag. Det ligger inte jättelångt fram i tiden, säger hon.

Annons

Annons

Industri och gruvnäring

Många föreställer sig kanske Arktis och dess närområden som en i stort sett obebodd plats. Men där finns gott om samhällen, vägar, järnvägar, industrier, gruvnäring och pipelines som transporterar olja och naturgas, påpekar Sannel.

Upptiningen kommer att påverka all infrastruktur i områden med permafrost, säger hon.

En omfattande räddningsinsats har satts in för att hindra den läckta oljan i Norilsk från att nå Karahavet, en del av Norra ishavet, där ekosystemen precis som i övriga Arktis är väldigt känsliga för störningar.

Rysslands president Vladimir Putin har också krävt lagändringar för att förhindra liknande utsläpp i framtiden.

"Förstår inte hotet"

Trots de stora riskerna är den tinande permafrosten en perifer fråga för de flesta ryssar, enligt Ivan Blokov, programchef för forskning och utredning på ryska Greenpeace.

Bland allmänheten är det en ganska begränsad diskussion, även om den har tilltagit något, särskilt i sociala medier. Men generellt tror jag inte att folk förstår hotet, trots en ökad medvetenhet om klimatförändringar, säger han på telefon från Moskva.
Mer än halva Ryssland är täckt av permafrost, men bara en liten del av befolkningen bor i de här områdena.

Blokov oroar sig också för vad utsläppet kan ställa till med i vattendragen runt Norilsk, som redan sedan tidigare är förorenade på grund av nickelindustrin. Hösten 2016 färgades den närbelägna Daldykanfloden blodröd sedan en filtreringsanläggning tillhörande Nornickel – världens största nickelproducent – svämmat över efter kraftiga skyfall.

Dieseln kommer högst sannolikt att ta död på stora delar av flodernas ekosystem och om den tar sig längre norrut kanske till och med påverka isbjörnar, som är väldigt känsliga, säger han.

Geotekniska lösningar

Utsatt infrastruktur kan skyddas från upptiningens effekter med olika geotekniska lösningar, till exempel att låta pipelines och byggnader vila på särskilda konstruktioner som står emot sättningar i marken. Men prislappen är hög.

Det rör sig om åtgärder som kostar oerhörda summor pengar. Dessutom är det alltid lättare när man bygger nytt än att gå in och försöka göra om de här konstruktionerna i efterhand, säger Britta Sannel.

TT: Finns det några riktade åtgärder för att komma åt själva grundproblemet?

Tyvärr inte, utan det handlar om att begränsa uppvärmningen globalt så mycket vi kan och försöka leva upp till målsättningen om max 1,5 eller åtminstone 2 graders temperaturökning. Och den halva graden gör väldigt stor skillnad uppe i Arktis, där uppvärmningen prognosticeras att bli dubbelt så stor som det globala medelvärdet, säger hon.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons