Tv-recension: Hemsökt hus som ger rysningar

Flyktingarna Bol och Rial försöker börja om i England. Men något är inte som det ska i deras slitna bostad. Pressbild.
Flyktingarna Bol och Rial försöker börja om i England. Men något är inte som det ska i deras slitna bostad. Pressbild.
Tv-recensionTT

I en lyckad debutfilm används skräckgenren för att säga något om världens tillstånd. Det blir krypande läskigt och ger mersmak.

Annons

Annons

Rial (Wunmi Mosaku) och Bol (Sope Dirisu) får bosätta sig i ett slitet hus när de kommer som flyktingar till England. Pressbild.
Rial (Wunmi Mosaku) och Bol (Sope Dirisu) får bosätta sig i ett slitet hus när de kommer som flyktingar till England. Pressbild.

Skräckfilmen är en bra genre om man vill ta upp ämnen som rasism – från USA har vi de senaste åren sett bland annat ”Get out” och ”Us”. Nu får de filmerna sällskap av den engelska ”His house”, skriven och regisserad av långfilmsdebuterande Remi Weekes, och det har blivit en debut som verkligen ger mersmak.

Bol och Rial är flyktingar från Sudan. Under båtfärden drunknar deras dotter. I England blir de tilldelade ett mycket slitet radhus i ett slitet område någonstans i landet. Men det är ändå ett hem, det är en plats där de kanske kan försöka komma över alla de traumatiserande upplevelser de varit med om.

Men något är inte som det ska i huset. Mystiska ljud, snabba skymtar av någon eller något som lika fort försvinner. Är det på riktigt eller är det ett utslag av den sorg och den skuld de känner efter dotterns död? När de försöker förklara för de socialarbetare som sköter deras ärende möts de, självfallet, av skepsis. Råttor i väggarna, kanske? När Bol och Rial börjar tala om häxor och en förbannelse övergår skepsisen till huvudskakningar. Paret får inte lämna huset, om de gör det kan de riskera utvisning.

”His house” är en riktigt bra skräckfilm med fötterna placerad stadigt på jorden (så mycket nu en film om det övernaturliga kan stå med fötterna på jorden). Intressant är hur Rial första gången hon möter rasism gör det i form av några svarta ungdomar som hånar henne för hennes dåliga engelska.

Filmen utspelas mestadels inne i huset, och Weekes vet hur man ska pricka in jump scares i lagom mängd och i övrigt bibehålla en alltmer krypande spänning. Mot slutet i denna effektivt berättade film kommer en twist som till viss del vänder upp och ner på berättelsen och gör den ännu sorgligare än tidigare.

De båda huvudrollerna spelas av Sope Dirisu (stor roll i kommande C More-serien ”Gangs of London”) och Wunni Mosaku (stor roll i HBO-aktuella ”Lovecraft Country”). Båda är oerhört bra i en film som framkallar de rysningar den avsett, men som åskådaren också lämnar med en känsla av stor sorg över hur världen i dag ser ut.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons