Tv-recension: Isande drama från start till mål

Peter (Ulf Stenberg) börjar träna hockeyjuniorer när han lagt NHL-karriären på hyllan i 'Björnstad'. Pressbild.
Peter (Ulf Stenberg) börjar träna hockeyjuniorer när han lagt NHL-karriären på hyllan i "Björnstad". Pressbild.
Tv-recensionTT

I en påkostad och välspelad filmatisering av Fredrik Backmans "Björnstad" skildras kass manlighet och hockeykultur med vass precision.

Annons

Annons

Hockeytränaren Peter (Ulf Stenberg) och hans fru Mira (Aliette Opheim) flyttar familjen till hans hemby i 'Björnstad'. Pressbild.
Hockeytränaren Peter (Ulf Stenberg) och hans fru Mira (Aliette Opheim) flyttar familjen till hans hemby i "Björnstad". Pressbild.

Det är svårt att se var marken slutar och himlen börjar i den fiktiva norrbottniska byn Björnstad. Den gråvita kylan är ibland vacker men mest ett ständigt hot. Att förfrysa tar inte lång tid. Det här är ett landskap för fåordiga människor som vet exakt hur viktigt det är att ingå i en gemenskap.

Hemvändaren Peter (en suverän Ulf Stenberg), som har varit hockeyproffs i Kanada och nu tagit med sig familjen för att efter ”pensionen” ta hand om ortens hockeylag, verkar dock ha glömt hur spelreglerna utanför rinken ser ut.

Det kommer att kosta. Men inledningsvis ser tillvaron lovande ut. Peter dömer visserligen snabbt ut herrlaget men ser potentialen i juniorlaget, framför allt i supertalangen Kevin, och tar över det istället.

Att den lilla orten är osunt fixerad vid hockeyjuniorerna är bara ett av många problem som kommer i dagen när Kevin begår ett övergrepp på en fest och livet för Peter och hans familj raseras på ett ögonblick.

Fredrik Backmans roman ”Björnstad” har i Peter Grönlunds ("Tjuvheder") skickliga regi blivit en isande thriller. Serien är påkostad och välspelad och det riktigt fina är att den känns realistisk och förhöjd på samma gång. Det är inte illa.

För samtidigt som man verkligen känner hur sunkigt det luktar i juniorernas omklädningsrum finns det en tydlig fiktiv ram för berättelsen. Det skapar en tacksam spänning som håller i sig i takt med att det diaboliska nät som manusförfattarna har vävt runt den illa rustade Peter sakta dras åt.

Visst kan man ha synpunkter på att vissa rollfigurer skildras väl svartvitt och att manuset är hårt skruvat ibland (de vittnen som finns är exempelvis själva outsiders med mycket att förlora, åh-så-typiskt) och nog känns väl övergreppsproblematiken lite daterad så här post metoo? Eller? Är vi verkligen fortfarande kvar i "men hon var ju full och gick med in i rummet frivilligt"-stadiet?

När katastrofen hur som helst är ett faktum hörs de dova smällarna från hockeypuckar som träffar sargen i ishallen eka ut över bygden. Kass maskulinitet och frågan om vad det är för ideal som skapas inom ungdomsidrotten är ett viktigt tema. När unga juniorer behandlas som kungar och vuxna män skriker nedsättande könsord under matcher får det förstås konsekvenser.

Förhoppningsvis kan "Björnstad" bli en serie som tar sig in där den som mest behövs.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons