A-
A+

Tv-recension: Standardskräck i moderna kläder

Scarlett (Sierra McCormick) hittar en kvarglömd BDSM-dräkt från originalserien. Pressbild.
Scarlett (Sierra McCormick) hittar en kvarglömd BDSM-dräkt från originalserien. Pressbild.
Tv-recension:TT

Skräckserien "American horror stories" jobbar hårt för att vara cool och modern, men den är inte finurlig nog för att skrämmas.

Annons

Annons

Scarlett (Sierra McCormick) flyttar in i ett hus med blodig historia i 'American horror stories'. Pressbild.
Scarlett (Sierra McCormick) flyttar in i ett hus med blodig historia i "American horror stories". Pressbild.

"American horror stories" är en spinoff till långköraren "American horror story" i form av en antologi med fristående avsnitt. Handlingen hämtar stoff från både skräckgenren i stort och händelser i originalserien.

Inledningen är ett dubbelavsnitt som utspelas i det läbbiga mordhuset i Los Angeles som huserade originalseriens första säsong. Makarna Michael och Troy har köpt kåken, väl medvetna om dess blodiga historia, och nu planerar de att renovera om det till ett bed-and-breakfast för mordturister. Men både hus och äktenskap knakar i fogarna, och när deras truliga tonårsdotter hittar en kvarglömd BDSM-dräkt i en garderob går det åt helvete på riktigt.

I nästa historia råkar ett gäng kåta tonåringar illa ut när en gammal kultskräckfilm framkallar mordraseri hos publiken. Mer än så har inte funnits tillgängligt för recensenter. Det är möjligt att serien tar sig i de följande avsnitten, men de tre första är inte särskilt spännande.

"American horror story" har tio år på nacken nu och Ryan Murphy och Brad Falchuks succégrepp att blanda blodsprutande skräck med humor och erotik känns inte riktigt lika nytt och fräckt längre. Den här sortens självmedvetna metarysare är också ganska sliten. Visst är det kul med nostalgi, nördiga referenser och kärleksförklaringar till genren – men ironi är samtidigt ett dåligt substitut för en spännande handling. Korta tv-noveller måste vara finurligare än så här för att gripa tag.

Serien jobbar också väldigt hårt för att vara modern och relevant. Handlingen är späckad med samtidsmarkörer. Men allt det där känns mest som garnityr över ett gäng gamla standardnummer. Ta bort influerare, ASMR, 4chan, liveströmning och sexpositivism och du har några hyfsade avsnitt av "Tales from the crypt" fast i lyxig 4k-upplösning.

Inget fel med det egentligen, men det behövs mer än så för att kittla.

Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss

Prova vårt medlemskap i en månad för endast en krona!