-
+

Vad betyder Kinas klimatlöften?

Rök stiger från en kolanläggningi Hejin i Shanxiprovinsen. Arkivbild.
Rök stiger från en kolanläggningi Hejin i Shanxiprovinsen. Arkivbild.
KinaTT

Kina ska vara koldioxidneutralt till år 2060, lovar president Xi Jinping.

Går det att lita på? Löftet har kritiserats för att vara vagt och ligga för långt in i framtiden för att faktiskt ha någon verkan.

Annons

Annons

Solpaneler i Shanxiprovinsen i Kina. Arkivbild.
Solpaneler i Shanxiprovinsen i Kina. Arkivbild.
Kinas president Xi Jinping i Shenzhen. Arkivbild.
Kinas president Xi Jinping i Shenzhen. Arkivbild.

Världens största utsläppare har stått under internationell press att göra mer för att tackla den globala uppvärmningen. Och i höstas kom ett överraskande besked från president Xi Jinping i ett tal i FN:s generalförsamling: Kinas utsläpp ska nå sin topp 2030 för att sedan bli koldioxidneutrala till år 2060.

Över en natt blev koldioxidneutralitet ett nytt ord på kinesiska, även hos allmänheten här i Kina, konstaterar Nannan Lundin, ansvarig för miljö-, klimat- och energipolitiska frågor vid svenska ambassaden i Peking, på ett seminarium.

Väcker frågor

Det till synes ambitiösa löftet skapade stora rubriker och välkomnades snabbt som ett viktigt steg av miljöorganisationer – eftersom Kina står för nästan en tredjedel av de totala utsläppen i världen. Men nu gäller det att omsätta ord i handling och det skulle kräva en enorm omställning i hela det kinesiska samhället.

Även om Kina fortsatt håller fast vid sina kolslukande industrier är landet också en ledande producent av såväl sol- och vindkraft som elektriska fordon, vilket kan underlätta vägen bort från fossila bränslen – om den politiska viljan finns.

Xi har dock inte gett särskilt många detaljer om hur omställningen skulle gå till i praktiken, vilket har sått tvivel om livskraften i ett mål som dessutom har satts upp så väldigt långt in i framtiden.

Ingen annan pratar om 2060, alla andra relaterar till 2030 eller 2050. 2060 ligger så pass långt bort att man kan lova precis vad man vill, anser Karl Hallding, forskningsledare vid tankesmedjan Stockholm Environment Institute, till TT.
Mycket av klimatutmaningen handlar om vad som görs de kommande tio åren. Det spelar ingen roll vad Kina säger att de kan göra till 2060 så länge de inte gör mer till 2030.

Annons

Annons

Utsläppen ökar

Kina har länge hävdat att man är en utvecklingsekonomi som inte kan ta lika stort ansvar för att begränsa utsläppen som industrialiserade länder. Men 2013 gick Kina om EU när det gäller mängden utsläpp av koldioxid per capita, långt tidigare än vad analytiker hade väntat sig. Den snabba utsläppsökningen kopplas till Kinas ekonomiska expansion och stora investeringar i tung kolberoende industri – vilket förstås rimmar illa med de utfästelser som Kina har gjort kring klimatet.

Hittills har miljöfrågan underordnats ökad levnadsstandard och ekonomisk utveckling. Under 2020:s första sex månader beviljade Kina till exempel bygglov för fler koleldade kraftverk än vad man gjorde under hela 2018 respektive 2019.

Genom Parisavtalet har landet förbundit sig till att utsläppen inte ska växa efter 2030. Kinas mål inom ramen för klimatkonventionen innehåller dock ingen absolut utsläppsgräns, utan bygger på att utsläppen ska minska med 65 procent i relation till den ekonomiska utvecklingen.

Totalen kommer att bli ökade utsläpp eftersom man väntar sig att Kinas ekonomi kommer att vara rejält mycket större 2030 än i dag, säger Hallding.

Uppdaterade mål

På femårsdagen för Parisavtalet den 12 december gav president Xi besked om uppdaterade nationella åtaganden till 2030, framförallt en ökning av andelen icke-fossila bränslen från 20 till omkring 25 procent.

Men det betyder ju att 75 procent av Kinas massiva energiproduktion fortfarande kommer att vara fossilbaserad 2030 och dessutom på en i absoluta tal väsentligt högre nivå än i dag, säger Hallding.
Och det är de totala utsläppen från den bruna energin som spelar roll för klimatet, inte andelen grön energi.

Många blev nog besvikna över de åtaganden som Xi redogjorde för i december jämfört med det stora löftet om koldioxidneutralitet, menar Lauri Myllyvirta som är analytiker vid det Helsingforsbaserade centret för forskning för energi och ren luft.

De målsättningarna var mycket mer konservativa, säger han till TT.
Därför kommer de kommande fem-tio åren att handla om att långsamt böja kurvan och så får vi hoppas på en mycket brantare och snabbare utsläppsminskning efter det. Hur snabbt man ska vända skutan är en enorm fråga som är väldigt omdebatterad.

Oklar definition

Ett stort frågetecken tycker Hallding är vad Kina lägger i begreppet klimatneutralt.

Regimen använder det ultimata uttrycket för totalitär makt: ett orwellskt nyspråk där betydelsen av grundläggande begrepp manipuleras, säger han.
Man beskriver ny kolkraft som gröna investeringar precis som man anser sig stå bakom mänskliga rättigheter. Man kan därför undra vad klimatneutralitet egentligen betyder på det kinesiska nyspråket?

Bedömare framhåller ofta att Kina utnyttjar den nuvarande amerikanska regeringens ovilja att ta itu med klimatfrågan för att vinna geopolitiska poänger. Sedan president Donald Trump drog USA ur Parisavtalet har Kina kunnat framställa sig som ett ansvarsfullt alternativ som inte överger internationella överenskommelser. Trots att omvärldens bild av landet har försämrats de senaste åren har president Xi varit duktig på att positionera Kina inom en rad olika politikområden, framhåller Hallding.

Omvärldens stora fokus på Trump har gett Xi utrymme att framställa Kina som ett föredöme, bland annat vad gäller klimatet, säger han.
Men jag kan inte se några tecken på att Kina bedriver en aktiv klimatpolitik. Och det finns ingen möjlighet att klara klimatkrisen om Kina och andra fortsätter att bygga ny kolkraft.

Kräver samarbete

Men omvärlden ska – och måste – lita på Kinas klimatlöften, menar Nannan Lundin.

Annars kommer inte Kina att kunna lyckas med omställningen av sin tillväxtmodell och världen kommer inte att kunna nå 1,5-gradersmålet, vilket skulle få katastrofala följer, säger hon.
För att Kina ska kunna växla upp sitt klimatarbete till den nivå som krävs måste EU, Kina och USA samarbeta på ett annat sätt än vad de gör i dag. De stora aktörerna för i nuläget ingen konstruktiv dialog kring det globala klimatsamarbetet.
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons

Be om att bli uppringd

Mejla oss