Det är inte tillräckligt – vi äldre behöver agera nu

Det som yngre politiker inte alltid förstår är den otrygghet och ensamhet många äldre upplever på äldre dagar. Yngre eller medelålders politiker bor oftast i egen bostad, är oftast fysiskt starka, har vänner som fortfarande lever. De kan med den egna personliga utgångspunkten inte för sitt liv förstå att äldre inte skulle vilja bo i den egna bostaden. De har därför bestämt att äldre SKALL bo kvar i den egna bostaden vare sig de vill det eller inte. De har därmed kört över de äldres egna önskemål hur de vill planera för sin ålderdom och kanske kunna flytta till ett boende där man bor tillsammans med andra äldre för ett tryggare och bättre liv. I USA ser man alla möjliga slag av boenden där rätt friska äldre bor tillsammans och har ett trevligt umgänge. Men sådant får inte ske i Sverige. Här tvingas man att bo hemma tills hemtjänst och hemsjukvård ger upp, tills man är rejält utslaget och dålig. Då hamnar man på ett äldreboende där de flesta bor mycket kort tid. Ingen större chans för socialt umgänge i vad många kallar för “dödens väntrum”.

Sverige får nog benämnas som ett förmyndarsamhälle i sitt sätt att diktera hur äldre skall bo på äldre dagar. Den före detta socialministern, Gertrud Sigurdssen, upplevde detta enda val väldigt negativt och kallade det hon erbjöds för “tvångsvård i hemmet”. Hon liksom så många andra med resurser och krafter fick gå till domstol för att kämpa mot förmyndarsamhället. Det finns många sjuka och fattiga som kanske inte förmår att kämpa på äldre dagar.

Ett annat sätt för förmyndarsamhället att styra över äldre är att pungslå dem.  Jag minns när det talades om att våra pensionärer hade det så bra, var en slags överklass, men det fixade politikerna med pensionsreformen. Numera har vi inga garanterade pensioner längre. Om man jämför med USA, har de genom sin pensionsmyndighet “Social Security” garanterade pensioner som år 2019 gick upp med 2,8 procent. Myndigheten har mängder med pengar fonderade i form av statsobligationer för framtiden. Men i Sverige finns inga pengar sparade längre. Vart tog våra pensionsfonder vägen? Betalade de av statsskulden? Idag får de svenska pensionärerna tigga att få del av statens årliga skatteinkomster. Vänta bara till Sverige går dåligt.

Vi kan skriva hur mycket insändare som helst och kändisar och journalister kan förfasa sig över saker och ting är. Vi lever tyvärr i en tid när politiker saknar skam. Vanligt prat hjälper inte. Vi äldre måste agera starkare, erövra vår politiska makt. Kanske en äldreminister kan stå på vår sida. Kanske vi kan bilda ett eget parti? Men en sak är säker, vi kan inte längre tillåta att bli överkörda. Vi måste ta på oss gula västar och begära vårt rättmätiga inflytande.

Leif Södergren