Krogen på julafton? Vi provade i år!

Det var bara ett drygt dygn till julafton när vi damp ner på Arlanda i decembermörkret efter två veckor i söderns sol. Alltså ingen tid till att vare sig grava lax, lägga in sill, laga jansson, rulla köttbullar, koka skinka, stoppa korv eller baka klenäter.

Det blev gamla, pålitliga Tyrol på Gröna Lund i stället, som jag brukar utnämna till en av de bästa bästa julbordskrogarna, kanske den bästa av dem vi provat.

Känner ingen anledning att ändra på det.

Man hör på sorlet redan när man kliver in, att det är bra. Och det syns på allas mungipor att stor som liten är på bästa tomtehumör. Råkar man stöta till varann, faller man varann om halsen och skrattar: “det gör iiiingenting, god jul!”.

Här vankas allt det vanliga, obligatriska, plus kul variater av vilt, som björnköttbullar, renblodpudding, whiskygravad älgbiff, tjäderpaté, kåtarökt röding, smörstekt abborre, rökt renhjärta, rådjursstek med kantarellsås, och på dessertbordet kalvdans med åkerbärssås, saffranmarängsviss, åkerbärsmarmelad, hjortronpaj och pepparkaksfudge. För att bara nämna en bråkdel.

Nästan allt är hemlagat och gott, men låt mig slå ett extra slag för ostbordet. Där de flesta plikskyldigast ställer fram en ordinär brie, en cheddar och en roquefort, satsar Tyrol på exklusiva ostar från små, svenska gårdsmejerier. Såna som brukar kosta tre, fyra eller femhundra kronor kilot i affärerna. Imponerande!

Mätta och nöjda kom vi hem på julaftons eftermiddag.

Inget matbord med en massa pytsar att plocka undan och inte en tallrik att diska. Skönt.

Och det gjorde inte ett dugg att vi missade Kalle Anka.