Kungen slickade sig nog om munnen - och vilken är kungen av alla ostar?

I kväll äter kungen ost. Ja, jag är inte ditbjuden, men jag vet ändå. Var nämligen med när kungen fick två kilo prima herrgård, grevé och prästost i dag. Och han såg ut att slicka sig om munnen.

Ulf Elfving

Annons

Annons

37 skinande guldmedaljer delades ut av kung Carl Gustaf i dag till svenska mjölkbönder som levererat perfekt mjölk utan någon skavank i 23 år. Kungen sköter den här sysslan varje år- med stor entusiasm, vilket härmed intygas av en som var med på ett hörn.

Efter medaljshowen i dag fick han en tidig 70-årspresent av bönderna: tre sorters god svensk ost, tillverkad av deras egen mjölk:

Prästost – en delikatess från 1700-talet. Visste du att namnet kommer från traditionen att betala tionde till prästen, i kyrkoskatt? Man betalade ofta med spannmål, men mjölkbönderna bidrog med den finaste ost de kunde tillverka.

Herrgårdsost – som också har rötter i 1700-talet, när greve Eric Ruuth på Marsvinhsolms slott i Skåne kom på att han skulle skapa en imitation av den berömda schweiziska emmentalern. Men det var först 100 år senare, när mejerskan Kristina Löfgren från Bjärka-Säby hade utvecklat receptet och fått pris på en utställning, som den fick sitt namn. ”Den smakar ju för bövelen som en riktig herrgårdsost”, utbrast nån – och så var osten döpt.

Grevé – den yngsta av de traditionella svenska hårdostarna, skapad av två mejeriingenjörer (jo, det finns en sån titel!) i Örnsköldsvik 1959. Man ville först döpa den till Grivé, men det satte den legendariske sportkommentatorn Bengt Grive stopp för, så det fick bli Grevé. Och Grevé gjorde succé direkt från starten.

ostkungen

Kungen lär ju vara en finsmakare, så han mumsar säkert med välbehag på sina födelsedagsostar.

Men vilken är kungen bland alla ostar, då?

Själv har jag hittat en ny favorit, som har ett namn med urgamla anor: Stureost, uppkallad efter riksföreståndaren Sten Sture d.y. (1492-1520) och ursprungligen tillverkad på mejeriet i Sävsjö. En enkel ost, men fet och fin och lätt syrlig, ljuvlig på macka eller bara i tjocka skivor.

Sävsjö mejeri är numera ett ungdomshus. Många mejerier har försvunnit, men kurvan kanske vänder. På 1930-talet fanns 1.600 (!) mejerier i Sverige, i dag är det 21 etablerade företag plus ett 40-tal gårdsmejerier och, enligt uppgift, ytterligare lika många miniföretag i branschen.. Och småmejerierna ökar: 2014 tillkom 27 nya mejeriföretag.

Stureosten görs i dag i Danmark, så den faller egentligen utanför dagens betraktelse över goda svenska ostar, namnet och ursprunget till trots.

Vilka är allra godast, då? Här är några förslag:

  1. Bondmoran från Gäsene mejeri (Sveriges minsta, sägs det, gårdsmejerierna undantagna).
  2. Hammarby blå från Väddö gårdsmejeri (måste serveras rumstempererad).
  3. Västerbotten (ingen sillbricka utan den).
  4. Västgöta kloster (den grynpipiga varianten).
  5. Bredsjö blå (påstås vara Sveriges dyraste, intensiv, underbar smak).
  6. Kantarellost från Kavli (smakar ännu bättre när man vet att halva vinsten går till välgörenhet).

Jag stannar där men skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Fast jag har förstås inte kunnat smaka allt från stora och små svenska mejerier. Än.

Hur ser din lista ut?

Ulf Elfving
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons