På sjökrog i Stockholms skärgård: varför ta fisk från Kaspiska havet?

Efter 45 minuters gungande båtresa rakt ut mot havsbandet var vi sugna värre. En förtjusande servitris hjälpte till att höja vårt humör ett snäpp till. Särskilt när hon snabbt bar in sval öl och andra trevliga drycker.

På kvällsmenyn fanns spännande kalventrecote med ramslökssmör, men köket lät meddela via servitrisen att den inte kunde serveras före klockan 17. Och dit var det en och en halv timme. Kalven var inte “förberedd”. Ehhh… – upptinad? Eller?

Eftersom några av oss läst menyn i förväg, på nätet, och längtat efter den där kalven i två dygn, kändes kökets ovilja riktigt trist.

Det fick bli fisk till varmrätt, strax mer om den. Förrätten blev råbiff, och som gammal pommes frites-nörd beställde jag det som extra tillbehör. “Väldigt konstig beställning” tyckte köket enligt servitrisen. Men här vägrade de inte i alla fall.

Och råbiffen med det konstiga tillbehöret var alldeles utmärkt. Vacker, fräsch, god och ackompanjerad av en sällsynt bra pommes frites:

Sen gick det dessvärre snabbt utför. Varmrätten skulle bestå av (enligt uppgift hemrimmad) lax med stuvad potatis. Kolla här, ser du nån stuvning?

Och hemrimmad? Tillåt mig tvivla! Snarare plockad direkt ur plastpåsen från affären. En deppig broccoli gjorde inte saken roligare.

Kanske skulle en god dessert kunna återställa topphumöret från tiden för råbiffen? “Husets pavlova”, det låter väl gott? En marängtårta med vispgrädde och frukt. Verkligheten visade sig vara små industrimaränger med lemoncurd och några fruktbitar . För 135 kronor.

Man kan lätt förstå att det har sina sidor att driva restaurang långt ute på en ö, med en tragiskt kort säsong på bara några veckor. Och här var ambitionerna säkert goda, men när verkställigheten har sina brister blir det ju inte lättare att få kunder. Och då räcker det inte med en rar och duktig servitris och en fin råbiff.

Dessutom borde flera skärgårdskrogar se över sin fiskpolicy. För några år sen körde en annan örestaurang med “smörfisk från Dubai” på menyn. På det här stället hade man havsgös, en firre som hör hemma i helt andra vatten än våra. Den här var, enligt vår servitris, fiskad i Kaspiska havet.

Man måste fråga sig: var är abborren? Gäddan? Strömmingen? Siken? Varför i hela friden flyga in fiskar från Dubai och Kaspiska havet?

Man vill verkligen unna skärgårdskrogarna all framgång. Men då måste vissa av dem hjälpa till lite mer själva.