Rör inte min (goda) prinsesstårta!

Nu är det dags att slå näven i bordet och larma: vad är det de gör med prinsesstårtan nuförtiden? Alltså, de prinsesstårtor - eller bakelser - man hittar överallt på 2000-talet består ju mest av tjocka lager äcklig vaniljkräm och ännu tjockare lager av torr sockerkaka som växer i munnen. Och att äta marsipanen känns ibland som att tugga på klister. Var är grädden? Var är hallonsylten?

Ulf Elfving

Annons

Annons

Ja, jag vet att det finns olika uppfattningar av hur en prinsesstårta eller bakelse ”ska” se ut. Originalet skapades av hushållsläraren Jenny Åkerström 1929 (en del källor säger 1930) och innehöll sockerkaksbotten, lite vaniljkräm, vispgrädde och marsipan. Ett ytterst tunt lager sylt har tillkommit senare (då kallas skapelsen ofta för operatårta) men har blivit väldigt omtyckt, för att det ger tårtan mer fräschör.

En gång, när prinsessan Birgitta kom till radiostudion för att vara gäst i programmet Efter tre  hade hon med sig en prinsesstårta. Kul initiativ, och den var förstås lysande. Hela Efter tre slickade sig om munnen.

Ni få tycka vad  i vill, men jag vill ha prinsesstårtan så här: tunn botten av sockerkaka, tunt lager av hallonsylt, mycket vispad grädde, alltihop draperat i  god marsipan. Och sockerkaka endast underst.

Men det man hittar färdigbakat i dag ser mestadels ut så här:

024

Sockerkaka till förbannelse (även direkt under marsipanen) och ungefär en (1) centimeter grädde. Usch.

Och letar man recept på nätet hittar man rena skräckexemplen. Med så lite grädde att man får ta fram luppen.

Finns det ingen proteströrelse? Några prinsesstårtans vänner? Någon prinsesstårteakademi?

Om inte, så är vi några stycken som gärna startar en tårtrevolution. Eller hur…?

 

 

Ulf Elfving
Kontakta mig
Gillade du artikeln? Dela den med dina vänner.

Annons