SJ och SAS: Uppryckning på gång?

På tåget har jag fått två (!) hyfsade “dagens rätt” de senaste dagarna, chevalereskt framburna till sittplatsen av vänliga tågvärdar. Här är en:

Några bitar kyckling med en bra nudelsallad och några mangobitar. Plus en god liten kaka. Och ekologiskt Bregott, kors i jösse namn. Eller i alla fall i taket.

Dan efter ännu en godkänd rätt hos SJ:

Kalkon med ärtskott och nån sorts frön. Smakade helt ok. Tyvärr vet jag inte så mycket mer om innehållet, för man har avskaffat de små menyerna som låg bredvid maten förr.

Trist nog har SJ också avskaffat varm mat, om man vill ha den serverad vid sittplatsen. Inga heta kycklinggrytor eller pannbiffar i gräddsås längre, bara sallader med tillbehör. Inga förrätter heller.

-Och den varma maten kommer nog inte tillbaka, suckade tågvärden uppgivet.

Men knallar man till bistron kan man fortfarande få mikrovärmt käk. Där upptäcker man också att utbudet av rätter  har blivit betydligt större. Sallader med valfria tillbehör som man kan köpa och komplettera med (t.ex. en liten skål med räkor à 30 kronor) är en bra nyhet. Så nu kan man lätt undvika de trista s.k. danska smörrebröden (en dansk skulle gråta om han såg dem).

Plus och minus alltså på tåget. Och samma sak i luften. Vårt kära gamla SAS har sen en tid smugit in smårätter – “fresh bites” – som i alla fall är roligare än det knäckebröd som tidigare var enda alternativ på dagtid för resande inom Norden. En utmärkt idé, men jag hoppas innerligt att övriga “bites” är roligare än den här röran som langades ut på en flight från Malmö häromdan:

Några minibitar chorizo med tjockt skinn och dominant smak av paprikapulver, serverade på en svårdefinierad röra utan smak. En tesked god tzatziki var enda ljuspunkten.

Nå. Det är i alla fall ett försök till uppryckning. Och ett annat är att den gamla, pålitliga polarrullen kommit tillbaka hos SAS.

Så hoppet är inte ute. Det ska bli spännande att se fortsättningen, på spåret och i luften.