De är som två apor som klättrar runt kontrollbordet i ett kärnkraftverk

Kubakrisen 1962 ledde till upprättandet av den så kallade Heta Linjen. En direktkommunikation mellan ledarna för världens två supermakter för att förhindra att det värsta händer.

Krisen avvärjdes därför att både John F Kennedy och Sovjets diktator Nikita Chrusjtjov var skickliga kommunikatörer, förhandlare och ansvarsfulla ledare när det verkligen gällde.

Kompromissen blev följaktligen ett skolexempel, där ingen behövde tappa ansiktet. Sovjet drog tillbaka robotarna under FN:s överinseende, USA å sin sida fick lova att inte försöka angripa Kuba igen – efter det misslyckade invasionsförsöket i Grisbukten.

55 år senare skakas världen återigen av en kris av världshistoriska mått. Jag kan tänka mig att många 11-åringar känner samma ångest idag, som jag gjorde då i Mellerud.

Återigen är världens ögon på två herrar med makt och möjlighet att fyra av kärnvapen. Men den här gången är det två personer som kallar varandra ”galna” och ”sinnessjuka”. Nordkoreas Kim Jong-Un hotar med ”påhälsning” av kärnvapen i USA och Donald Trump svarar med att ”little rocket man” ska veta att då ”förintar” han Nordkorea och att diktatorn Kim är ute på ett ”självmordsuppdrag”. För att ytterligare intensifiera hotet som ligger över oss alla har Kim kallat Trump ”senil”.

      LÄS MER: Växer vår inlevelseförmåga med åren?

Den sortens personliga förlöjliganden blir extra farliga gentemot en man som är så fåfäng att han har den fånigaste frisyr en man kan ha för att dölja flinten och som i sitt twittrande ständigt avslöjar sitt storhetsvansinne.

De här båda har noll omdöme.

De är som två apor som klättrar runt kontrollbordet i ett kärnkraftverk.

Som två grabbar utan körkort med 500 hästar under huven i ett Formel 1-race.

Som två femåringar som leker med tändstickor vid en öppen bensindunk.

Det är helt enkelt ohållbart.

Goda kommunikatörer slåss inte. De hotar inte och knyter näven mot varandra med ett ständigt eskalerande av tillmälen, tills det till slut bara återstår att gå loss på varandra med nävarna.

Man ska vara varsam med orden.

Shakespeare låter Konungen i Hamlets tredje akt säga: ”Upp flyga orden, tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når”.

De som verkligen förstår och har känsla för retorikens kraft inser att ibland gäller det att kunna bromsa. Även den som har ett muskelpaket till bil måste respektera att i ett skolområde är det 30-skylten som gäller.

      LÄS MER: Lär er be om ursäkt, politiker!

Jag har förut här skrivit om FN:s förre vice generalsekreterare Jan Eliasson, hur han genom att uppfinna begreppet ”humanitär korridor” istället för det gängse ”eld upphör”, lyckades ena parter om att låta civilbefolkning lämna ett krigsområde i Afrika och därmed undvika ett blodbad.

Det finns ju en orsak till att små grabbar (mer sällan tjejer) och tonåringar oftare löser sina konflikter med slagsmål, medan vuxna har ett helt system av konflikthantering som gör att det mycket sällan kommer till handgemäng.

Språket, retoriken och kommunikationen är ju i sig neutralt. Det kan användas för att piska upp hat, eller för att lösa konflikter.

Vill man lösa, eller helt undvika, onödiga konflikter så handlar det ju bland annat om förmågan att lyssna, förmågan att förstå var kärnan i konflikten finns och var man kanske kan mötas i en kompromiss. Det här gäller ju för att behålla fred och hyfsad harmoni i såväl familj och på jobbet, som i de stora sammanhangen som fred i världen.

Om detta, hur man bland annat kan använda lärdomar från krishantering i fredens tjänst, kommer jag att tala för Svenska Kyrkan i Nice om några veckor.

Om inte herrar Trump och Kim Jong-Un bombat oss tillbaka till stenåldern innan dess förstås…

      FLER NYHETER: Mer för dig med erfarenhet